På julaftonsmorgon klev vi upp tidigt och begav oss till störröset som ligger vid Kyrktjärnen nedanför kyrkan i byn. Utanför störröset hade Marlene tänt marschaller som lyste upp så fint och inne stod Bert och kokade kaffe över den öppna elden. Vi slog oss ner på renskinnen som lagts ut på bänkarna och avnjöt en god kopp kaffe och lite tilltugg framför den värmande brasan medan det tillkom mer och mer folk.
Det här är något som vi började med förra året och som blev så uppskattat av alla bybor och stugägare som kom förbi att det blev och kommer fortsätta vara en jultradition här i byn framöver. Ett trevligt sätt att träffas en stund och önska varandra God Jul.
När det började ljusna ute packade alla ihop och gick hemöver för att äta julfrukost och fortsätta julfirandet.
För snart 10 år var vi några i personalen i Hemvården i Storsjö som så smått började anordna aktiviteter på Fjällviolen. I vårt arbete ingår att se det friska hos de äldre och sträva efter att förstärka det och aktiviteterna blev en enkel åtgärd för att främja hälsa.
Efter några år och med hjälp av olika EU-projekt i Bergs kommun tog Eva Moén över aktiviteterna och det blev en organiserad verksamhet som idag kallas ”Träffpunkt Fjällviolen”. Eva är utbildad äldrepedagog och för fyra år sedan lämnade hon sin anställning i kommunen och började jobba som diakoniassistent i Hedebygdens församling och Träffpunkt Fjällviolen fick följa med henne dit.
Evas mål är att driva en väl fungerande träffpunkt och uppsökande verksamhet i vårt område.
Syftet med verksamheten är att bryta isolering, möjliggöra gemenskap och ge en meningsfull vardag med ökad livskvalitet och stimulera och uppmuntra livslust.
Träffpunkten är öppen för alla daglediga på tisdagar och meningen är att alla ska känna sig delaktiga, behövda, sedda och bekräftade.
Aktiviteterna på träffpunkten varierar, det kan vara handarbete som stickning, och virkning eller laga fiskenät. Boulespel, qigong, bingo, kortspel, musikunderhållning, soppluncher, surströmming eller flötgröt men det allra viktigaste är samtalet och gemenskapen.
Luciadagen
På Luciadagen serverades risgrynsgröt, skinka och tunnbröd.
Det bjöds på musikunderhållning av Jon Olofsson från Klövsjö. Jons pappa Arvid kom från Storsjö så Jon har delvis sina rötter och släkt här.
Tack vare Birger kom även Lucia på besök.
Britt Hallgren med flera hade lyssnat på Evas uppmaning att ta på tomteluvorna, dagen till ära.
Jag tycker Britt är en tuff kvinna, när hon var 85 år sålde hon sitt hus, flyttade in i en lägenhet på Fjällviolen och skaffade internet, en Ipad och Facebook och blev en aktiv internetanvändare.
Röros marknad
I februari varje år gör träffpunkten en utflykt och färden går till Röros marknad. Mycket trevligt! >>Läs mer om Röros marknad
Värdefull verksamhet
Träffpunkten har utvecklats till en väldigt populär verksamhet och den fyller sitt syfte med att bland annat bryta isolering, skapa gemenskap, ge en meningsfull vardag och stimulera till att känna livslust.
Eva med sin utbildning är en fantastisk resurs för de äldre och även oss andra här i byarna.
Hon förstår hur viktigt det är att alla har en känsla av sammanhang, KASAM, för att lättare hantera livets utmaningar och behålla sin hälsa. >>Läs mer om KASAM
Jag hoppas verkligen träffpunkten får leva kvar även i framtiden.
En helg i somras bestämde sig några av oss för att gå upp på Storådörrens södra topp (Synder-Storådörrsfjället). Något som vi pratat om i flera år men aldrig tagit oss för förrän nu. Den södra toppen sträcker sig 1480 m ö.h och är något lägre än den norra som är 1526 m ö.h . Mellan de två topparna rinner Storån som mynnar ut i Storsjön. Man åker bil till Nordsätern och går därifrån. Vägen kan dock vara dålig sista biten.
Vi gav oss av tidigt på morgonen från byn och tog bilen till Nordsätern. Där parkerade vi bilen och knatade iväg. Efter bara någon kilometer var det öppet landskap och vi kunde redan se det mäktiga fjället torna upp sig långt därframme.
Foto: Johanna ÅslundFoto: Johanna Åslund
Vi följde Storån en bit upp men bestämde oss sen att istället för att gå förbi Renvaktarstugan som är den vanliga vägen, gena och gå mer rakt på. Det var mycket vatten i ån och det tog en stund innan vi hittade ett lämpligt ställe att ta oss över på. Väl över på andra sidan fick vi snabbt sällskap av en flock renar som följde med oss på nära men tryggt avstånd en bra bit uppöver fjället men vid en viss höjd vände dom och gick neröver igen.
Foto: Johanna Åslund
Vi gjorde några stopp för att fylla på med vatten och energi och bara njuta av hur fint det var, och självklart ta lite kort.
Foto: Johanna ÅslundFoto: Johanna ÅslundFoto: Johanna Åslund
Ju högre upp vi kom ju mer blåste det och vi fick klä på oss de extra kläder vi tagit med oss. Ett antal timmar senare började vi i alla fall närma oss toppen. Det var brant och ansträngande och när jag tänkte på att kanten inte alls var långt ifrån oss med en fallhöjd på ca 500 meter fick jag rejäl svindel. Väl uppe på toppen var det stenigt och kargt men vilken utsikt!
Foto: Johanna Åslund
Foto: Elin ÅslundFoto: Elin ÅslundFoto: Janne LundströmFoto: Janne Lundström
Foto: Johanna Åslund
Vi knäppte lite kort och vände sen neråt igen för att leta efter någon svacka där det blåste mindre så vi kunde äta lunch.
Foto: Johanna Åslund
Lunchen var efterlängtad. Och att vi hade den mest fantastiska utsikt man kan ha när man äter lunch gjorde att vi njöt ännu mer.
Foto: Johanna ÅslundFoto: Johanna ÅslundFoto: Johanna ÅslundFoto: Johanna Åslund
När vi kommit ner för fjället tog vi oss över Storån igen och gick via Renvaktarstugan tillbaka mot bilen.
Vi började alla få lite ont i fötterna och var trötta så känslan när vi kom till bilen och fick ta av oss skorna var otroligt skön. Väl hemma i byn tog vi en after hike på Storsjö Fiskecamp och firade vår härliga utflykt och funderade på vart det bär av nästa gång.
Jag är uppvuxen med tunnbrödbaket som en självklar del av livet. Mamma, mormor och farmor har alltid bakat och jag fick ju vara med för vem skulle annars passa mig när jag var liten?
När jag blev större så var jag oftast med någon kompis när det var bakdag och hälsade på i bagarstugan för att baka en liten stund och få en nybakad, lite varm ”klening” med smör och messmör på.
2011 blev Storsjö Byalags bagarstuga klar.
Vi flyttade den före detta turistbyrån, som stod vid affären, till bygdegården och inredde den till bagarstuga.
I flera år har det anordnats julmarknad på bygdegården och då har vi passat på att baka och sälja tunnbröd till besökarna, vilket är mycket uppskattat.
I år var det jag, min svägerska Eva och hennes syster Maria som bakade. Eva och Maria som är uppväxta i Ljusnedal har också bakningen ”i blodet”.
Barnbarnet ”hjälpte ” också till och kanske för vi traditionen vidare till fler generationer.
Efter ett tag måste man ju provsmaka brödet och dricka kaffe.
Våra män höll till utomhus och bjöd julmarknadsbesökarna på glögg.
Mamma stod för dagens degtillverkning och levererade nya degar när vi behövde.
När vi säljer bröd brukar vi väga degarna för att veta att kakorna passar i ugnen och i påsarna. Eva hade lite svårt att se siffrorna på vågen men det gick bättre sen när Maria tryckt på ON knappen 🙂
Det kom två trogna kunder och bjöd oss på körsbärslikör. Tack så mycket, väldigt uppskattat och gott!
Efter en lång dag blev det bubbel med smak av glögg och pizzor som vi gräddade på eftervärmen i ugnen och hade en fantastiskt god middag runt bakbordet.
En riktigt mysig dag i bagarstugan med trevliga besökare och många skratt.
Den här veckan har jag sett bilder på Facebook att elljusspåret körts upp, folk har varit där och åkt och det har sett så härligt ut.
Idag plockade jag fram mina gamla trotjänare, som jag faktiskt åkt Tjejvasan med tre gånger, och gav mig i väg mot elljusspåret och åkte ett varv.
Elljusspåret som är 2,5 km långt, ligger vid Storsjö bygdegård och om man vill åka på kvällen får man själv tända lyset genom att vrida på ett tidur som sitter på en stolpe vid spåret. Vrider man tiduret till max, lyser det i 240 minuter så försök gärna anpassa tiden till din ungefärliga åktid. >>Läs mer om kommunens elbelysta motionsspår här
Storsjö snöskoterklubb kommer nu att ta över driften av elljusspåret eftersom beslut fattats att lägga ner föreningen KFUM som förut skött om spåret. Det kommer inte att bli någon skillnad, utan även i framtiden är det ideella krafter som ser till att det finns ett skidspår.
Vill man ekonomiskt stödja föreningen kan man lösa medlemskort i skoterklubben för 50 kr/år hos Handlar´n.
Det var en grå dag med lätt snöfall men fantastiskt vackert i skogen med mycket snö i träden.
Att åka nerför den största backen kan ibland kännas lite läskigt när byälgarna är i närheten! Tänk om man krockar med en älg! Idag syntes det dock inga älgspår, bara räv- och rådjursspår.
Britt Hallgren med flera hade lyssnat på Evas uppmaning att ta på tomteluvorna, dagen till ära.
