Etikettarkiv: lunndörrsfjällen

Kvarnbäckfallet

Kvarnbäckfallet är vattenfallet man kan se från byn.
Söder om Storsjön, ovanför Juliusgården, forsar det nerför branten och på vårarna när det är mycket vatten  brusar det ordentlig från fallet.
Kvarnbäckfallet är välbesökt men har även en mindre känd ”syster”, Västra Kvarnbäcken, med en annan karaktär. Läs mer här

Kvarnbäckfallet i Storsjö

Kvarnbäckfallet


Stigen är rejält brant sista biten, så räkna med att stanna och vila ibland om konditionen inte är på topp.
Väl uppe är det en enastående utsikt över Storsjö och Lunndörrsfjällen och vandringen upp är värd allt slit. 
Vill man gå på en långtur kan man fortsätta till Messlingen, 19 km.


Vid fallet finns ett bestånd av Klippgran – Abies lasiocarpa som planterades 1967 och de har växt sig höga och fina.

I ett annat bestånd, som finns norr om Övre Rövrasjön, verkar inte granarna trivas lika bra, där har de vuxit mera ojämnt.


Stigen till Kvarnbäckfallet är oftast torr och fin men den passerar över bäcken på ett ställe och är det mycket vatten är det svårt att ta sig över torrskodd,  då är vandringskängor eller stövlar att föredra, torra somrar fungerar även gymnastikskor.

Kvarnbäckfallet
Om man vill besöka Kvarnbäckfallet kör man från Storsjö mot Ljungdalen. Efter ca 7 km svänger man vänster mot Putten, följer Puttvägen ca 7 km, kör sedan förbi infarten mot Putten och infarten mot Juliusgården. Sedan kommer man till skyltarna som syns på bilden, därifrån är det ca 1 km att gå.

Get Directions

 

 

Henåns Canjon

På vårvinterns fina skare var det några killar från byn som körde upp ett fikabord till Henåns Canjon. Nu kände jag att jag vill se hur det blev placerat och tog med min sambo på en utflykt en tidig lördagsmorgon.
Grabbarna hade lyckats bra, trots att de satte ut bordet uppe på snön. Bordet fick stå kvar på sin plats men om någon vill möblera om så får ni det.
Bordet har vi fått genom ett Leaderprojekt som pågår i Ljungdalsfjällens Turistbyrås regi.


Jag skulle egentligen vilja klättra och klänga lite mera i branterna för att få bättre bilder men har ingen lust att ramla ner i ravinen, så bilderna får duga som de är. Ni får ta en promenad dit och uppleva allt på plats.


När man tagit sig upp till bänkarna längst upp i Canjon, kan man sitta och njuta av utsikten mot Lunndörrsfjällen en stund.


Stigen går ibland längs kanten av Canjon.


I mina ögon är det inte bara ravinen som är sevärd utan även allt runt omkring som tex Purpurbräckan, Saxifraga oppositifolia som blommade så vackert på klippväggarna.


Och en knöl på en björk, där en ny kvist har börjat växa


Eller en gammal stubbe, vem högg ner det här trädet? Och när?


Granblommorna som lyste upp så fint.

 


En fågel har legat här i sanden och har man ögonen öppna kan man även se spår av andra djur. 
Och lyssnar man noga hör man säkert Kungsfåglar som sjunger bland träden.


Och grankådan som framkallar minnen från barndomen, när pappa kom hem från jobbet i skogen och hade med grankåda som tuggummi till oss barn.

Om man vill åka till Henåns Canjon så kör man väg 535 från Storsjö mot Åsarna. Efter 12 km svänger man höger mot Sölvbacka strömmar och regleringsdammen vid Ljungans utlopp ur Storsjön. Efter ca 6 km är man framme vid dammen, fortsätt över dammen, sväng höger, kör ca 2 km över bron över Henån. Sväng sedan vänster och kör ca 600 m, sväng vänster igen.


Sedan är man vid Henån igen och får passera över den nya bron.


Efter ca 500-600 m är man framme vid parkeringen vid stigen mot Canjon. Härifrån följer man de orangemålade markeringarna genom gammal gran- och tallskog och ibland genom nyare Contortaskog.

Vandringen på ca 2 km är inte särskilt ansträngande, det finns en kort brant backe, i övrigt är det svag stigning på stigen. Det är några blöta partier och bäckar man ska ta sig över så stövlar eller kängor rekommenderas.
Ha en fin tur och njut av lugnet i skogen.

 

Get Directions

 

En dag med naturbevakaren i Lunndörrsfjällen

Jag har vårvintersemester och passade på att följa med sambon på jobbet en dag. Han är länsstyrelsens naturbevakare i Lunndörrs-, Anaris- och Oviksfjällen och nu var det i Lunndörrsfjällen och delvis i Vålådalens naturreservat som arbete skulle utföras.

På väg in i Storådörren

Vi åkte skoter hemifrån Storsjö och styrde kosan mot Storådörren. På vägen dit kände jag att det blev lite varmt, hade jag tagit på för många lager kläder?

Storsjö Lunndörrsfjällen
Synder Storådörrsfjället
Storsjö Lunndörrsfjällen
Renvaktarstugan
Storsjö Lunndörrsfjällen
Fjällrävarna har grävt efter mat vid foderautomaten
Storsjö Lunndörrsfjällen
Påfyllning av fjällrävsmat

Väl framme vid foderautomaten grävde han fram tunnan där fodret fylls på. Även om det bitvis är väldigt lite snö till fjälls så var det ingen snöbrist där foderautomaten står.
Nu behövde jag inte längre vara orolig för min klädsel, det blåste rejält och jag var glad att jag klätt mig ordentligt. Att vara fotograf var inte det lättaste då händerna blev iskalla direkt.

Storsjö Lunndörrsfjällen
Lill-Lunndörren söderifrån

Tanken var att vi skulle fortsätta norrut från Storådörren, över Trondfjället för att komma ner mot Lunndörrsstugan och åka in i Lunndörrspasset norrifrån. När vi nådde högst upp på Trondfjället så var vädret dåligt med mycket markdrev så vi vände och körde genom Lill-Lunndörren och kom in i Lunndörrspasset söderifrån istället.
När vi nådde högsta punkten i Lill-Lunndörren så bredde det storslagna landskapet ner mot Ljungans dalgång ut sig nedanför oss. Jag var inte beredd på den vackra vyn där och hade tyvärr inte kameran redo i stormen.

Storsjö Lunndörrsfjällen
Lunndörrspasset
Storsjö Lunndörrsfjällen
I Lunndörrspasset fikade vi i vindskyddet, kollade att nödtelefonen fungerade och tog några mått på en dörr.
Storsjö Lunndörrsfjällen
På väg mot Lunndörrsstugorna mötte vi två tappra skidåkare på väg mot blåsiga Lunndörrspasset.
Storsjö Lunndörrsfjällen
Vindskyddet vid Dörrsjön
Storsjö Lunndörrsfjällen
Dörrsjön
Storsjö Lunndörrsfjällen
Ledarbete

Genom Lunndörrspasset går endast en skidled, den var inte i behov av någon åtgärd den här dagen. När vi kom in på skoterleden vid Lunndörrsstugan började ledarbetet. Plastkäppar som ersätter översnöade ledkryss, placerades om, så leden ska synas ordentligt. Blåsten tilltog och det blev ännu mera markdrev än förut under dagen. Glasögonen snöade igen och det blev lite svårt med sikten mellan ledkryssen ett tag. Vardag för naturbevakaren, lite mer äventyrligt för mig.
I Dörrsjöns vindskydd var det riktigt stökigt och skräpigt inne så där blev det lite städning förutom test av nödtelefon.

Storsjö Lunndörrsfjällen
Leden från Dörrsjön mot Tossåsen

När vi kom till Kroktjärnvallen var arbetet med leden klart och vi åkte till Tossåsen och följde skoterleden mot Storsjö. Efter ett tag avvek vi från leden och körde över skogen till gården Beten där det bjöds på fika innan vi drog vidare hemåt.



Vårvinter och en ledig vardag

Nu är det härliga vårvintern här och det gäller att ta vara på de fina dagarna när möjligheten finns.

Storsjö Lunndörrsfjällen
Storsjö Lunndörrsfjällen
Storsjö Lunndörrsfjällen
Min kusin Elin och jag tog skotrarna och åkte till släktens ställe och fiskade lite och myste i solen.
Storsjö Lunndörrsfjällen
Senare på dagen dök det upp fler som var sugna på fika vid elden.
Storsjö Lunndörrsfjällen
Småtjejernas gammelfarmor/mormor kom och fick kramas lite.
Storsjö Lunndörrsfjällen
Storsjö Lunndörrsfjällen
Små barn och två till på väg…
Storsjö Lunndörrsfjällen
Storsjö Lunndörrsfjällen
På vägen hem får man njuta av utsikten över Lövnäset och Helagsfjället.
Storsjö Lunndörrsfjällen
Och Näsudden och Dunsjöfjället och förstås Storådörren och resten av Lunndörrsfjällen.
Storsjö Lunndörrsfjällen
Nästan hemma igen kom jag i kapp fyra herrar som varit på en skidtur på sjön, gissar att även de haft en härlig dag

Björnsjöbergets naturreservat

Midsommaraftons morgon på Björnsjöberget.

Vi bestämde oss för att trotsa det ganska vanliga midsommarvädret, 7 grader, iskalla vindar och några regndroppar och besöka Björnsjöbergets naturreservat. 

Reservatet bildades 2015 och är 58,7 hektar stort. Syftet är att bevara och utveckla ett område med brandpräglad tallskog som är naturskogsartad och har höga naturvärden.

Här i våra trakter är det inte längre så vanligt med riktigt gammal skog men i reservatet är medelåldern på tallarna cirka 160 år. Många av träden är upp till 250 – 350 år gamla

Myr

Lav

Stubbe

Stubbe
Förr i tiden brann det i skogarna med jämna mellanrum och det gynnade många djur, svampar och växter.
I reservatet syns spår av skogsbränder i kolade stubbar och tallar med brandljud, dvs där elden dödat en del av stammen så att barken senare ramlat av. Den bara veden vallas in av barken runt om så att skadan så småningom döljs allt mer.

Björkticka

Tickor

Torrtall

Skog
Det finns gott om våtmarker och små tjärnar i reservatet och där trivs den mindre vattensalamandern. Den är 6-10 cm lång och brunaktig med otydliga grå fläckar. 
Jag såg ingen vattensalamander idag, däremot såg jag tretåig hackspett, en orrhöna med ungar och en del andra fåglar.
På en del ställen har man fin utsikt mot Lunndörrsfjällen, idag syntes de inte så bra pga snöbyar till fjälls.

Torrtall

Växter

Blommor

Kotte

Stubbe

Pilgrimsleden
Pilgrimsleden Jämt-Norgevägen passerar genom reservatet.
Läs mer om Jämt-Norgevägen här

Orkide

Bäck

Stubbe

Stubbe
Träd har avverkats här någon gång i tiden.

Björk

Skylt

Skylt

Skylt

Läs lite mer om reservatet här

Parkering

Skylt
För att komma till Björnsjöbergets naturreservat kör man väg 535 från Storsjö mot Åsarna. När man passerat vägen mot Tossåsen kör man 2 km uppför Björnsjöberget.
Några hundra meter efter den stora parkeringen på vänster sida finns en mindre parkering. Där parkerade vi och följde den blåmarkerade stigen mot Gruvingtjärnarna och in i reservatet, sedan strosade vi runt längs reservatets gräns och tillbaka till bilen.

Get Directions