En toppentur Redan i maj bestämde Carina och jag att vi skulle gå till Storåkläppen den 11 augusti.  När dagen var inne för vandringen fick vi även sällskap av Gunvi. Vädret var helt fantastiskt med sol och lite vind. Mygg och knott syntes inte till på hela dagen. Vi åkte till Nordsätern och följde den nymålade stigen mot Storåkläppen. Vi tog mycket god tid på oss, fotade, fikade och tittade på naturen och det tog nästan tre timmar för oss till toppen. Folke Liljemark 81 år, som i sommar målat upp stigen, går sträckan på ca en timme! Storåkläppen, dagens mål. Längs stigen finns stenen som kallas ”Namnstenen” p.g.a. att människor har ristat in sina namn i den. Jag har hört talas om stenen men visste inte var den fanns men förstod direkt att det var den, när jag såg den. Stenen låg där mitt på myren och lyste upp med sin rostbruna lav. Även årtal är inristade i stenen, kan det stå 1787? Storbäcken Folke Liljemark har i sommar målat upp stigen, väldigt tydligt och bra. Ingen risk att man inte hittar. Skoterleden Storsjö -Tossåsen. Framme på toppen 1015 m. ö. h. med utsikt åt alla håll. Storådörren i bakgrunden. Vila, fika och en stund av eftertanke och reflektion över livet och naturen. Gunvi kikar ner mot byn och ser kyrktornet och några gårdar. Synder-Storådörrfjället med Blåfjället i förgrunden. Med lite fantasi, kan man i Synder-Storådörrfjället, se profilen av en människa som ligger med näsan i vädret. Väldigt lik profilen på en man som bodde i en av grannbyarna. Nörder-Storådörrfjället 1526 m.ö.h. Björkarna i sidan av Storåkläppen är slipade och blanka av väder och vind. På hemvägen plockade vi lite hjortron. Vi hade en magiskt vacker dag och jag kan verkligen rekommendera turen till Kläppen. Läs mer här: ljungdalsfjallen.se Tillägg hösten 2020: När jag skrev detta inlägg 2017, kunde jag aldrig tro att så många skulle läsa det och att så många skulle vilja gå till Storåkläppen! Framförallt kunde jag aldrig tro att det skulle komma en pandemi som gjorde att så många fler besökare kom till vårt område för att njuta av naturen och utrymmet som finns här! Det är helt fantastiskt för här finns gott om plats! Men det finns ett ställe där det blir trångt, parkeringen i Nordsätern! Så jag vädjar till er som ska vandra till Storåkläppen, Storådörren eller bara besöka Nordsätern, att ni parkerar bilen vid ”Halvfare”, där finns gott om plats! Efter den parkeringen blir vägen sämre och mycket smalare, risken är stor att det inte går att mötas och har man en låg bil kan den i värsta fall slå i en sten och gå sönder. Det kan ibland vara så trångt på parkeringen vid Nordsätern att man blir inparkerad eller så går det inte att vända. Dessutom kämpar stugägarna i Nordsätern med att hålla vägen körbar, de lägger ner kraft, tid och egna pengar för att kunna ta sig till sina stugor, så snälla, låt dem ha parkeringen vid Nordsätern i fred! Lägg till ca 2 km på din vandring, parkera vid ”Halvfare” och börja njut av turen, naturen  och den lilla fina vägen redan där och tänk på att du vandrar på den gamla ”kurirvägen” som jag nämnt i inlägget om Lunndörrspasset Eller ta med cyklar och cykla fram till Nordsätern! Parkera här!