En mysig dag i Storådörren En helg i somras bestämde sig några av oss för att gå upp på den södra toppen av Storådörren  (Synder-Storådörrsfjället). Något som vi pratat om i flera år men aldrig tagit oss för förrän nu.  Den södra toppen sträcker sig 1480 m ö.h och är något lägre än den norra som är 1526 m ö.h . Mellan de två topparna rinner Storån som mynnar ut i Storsjön.  Man åker bil till Nordsätern och går därifrån. Vägen kan dock vara dålig sista biten. Vi gav oss av tidigt på morgonen från byn och tog bilen till Nordsätern. Där parkerade vi bilen och knatade iväg. Efter bara någon kilometer var det öppet landskap och vi kunde redan se det mäktiga fjället torna upp sig långt därframme.   Vi följde Storån en bit upp men bestämde oss sen  att istället för att gå förbi Renvaktarstugan som är den vanliga vägen, gena och gå mer rakt på. Det var mycket vatten i ån och det tog en stund innan vi hittade ett lämpligt ställe att ta oss över på. Väl över på andra sidan  fick vi snabbt sällskap av en flock renar som följde med oss på nära men tryggt avstånd en bra bit uppöver fjället men vid en viss höjd vände dom och gick neröver igen. Vi gjorde några stopp för att fylla på med vatten och energi och bara njuta av hur fint det var, och självklart ta lite kort. Ju högre upp vi kom ju mer blåste det och vi fick klä på oss de extra kläder vi tagit med oss. Ett antal timmar senare började vi i alla fall närma oss toppen. Det var brant och ansträngande och när jag tänkte på att kanten inte alls var långt ifrån oss med en fallhöjd på ca 500 meter fick jag rejäl svindel. Väl uppe på toppen var det stenigt och kargt men vilken utsikt!   Vi knäppte lite kort och vände sen neråt igen för att leta efter någon svacka där det blåste mindre så vi kunde äta lunch. Lunchen var efterlängtad. Och att vi hade den mest fantastiska utsikt man kan ha när man äter lunch gjorde att vi njöt ännu mer. När vi kommit ner för fjället tog vi oss över Storån igen och gick via Renvaktarstugan tillbaka mot bilen. Vi började alla få lite ont i fötterna och var trötta så känslan när vi kom till bilen och fick ta av oss skorna var otroligt skön. Väl hemma i byn tog vi en after hike på Storsjö Fiskecamp och firade vår härliga utflykt och funderade på vart det bär av nästa gång. Det återstår att se! /Johanna Läs mer här: ljungdalsfjallen.se Lunndörrsfjällen ingår i Vålådalens naturreservat, läs mer här Tillägg hösten 2020: När Johanna skrev detta inlägg 2016, kunde vi nog aldrig tro att så många skulle läsa det och att så många skulle vilja gå till Storådörren!Framförallt kunde vi aldrig tro att det skulle komma en pandemi som gjorde att så många fler besökare kom till vårt område för att njuta av naturen och utrymmet som finns här! Det är helt fantastiskt för här finns gott om plats! Men det finns ett ställe där det blir trångt, parkeringen i Nordsätern! Så vi vädjar till er som ska vandra till Storåkläppen, Storådörren eller bara besöka Nordsätern, att ni parkerar bilen vid ”Halvfare”, där finns gott om plats!Efter den parkeringen blir vägen sämre och mycket smalare, risken är stor att det inte går att mötas och har man en låg bil kan den i värsta fall slå i en sten och gå sönder.Det kan ibland vara så trångt på parkeringen vid Nordsätern att man blir inparkerad eller så går det inte att vända. Dessutom kämpar stugägarna i Nordsätern med att hålla vägen körbar, de lägger ner kraft, tid och egna pengar för att kunna ta sig till sina stugor, så snälla, låt dem ha parkeringen vid Nordsätern i fred! Lägg till ca 2 km på din vandring, parkera vid ”Halvfare” och börja njut av turen, naturen  och den lilla fina vägen redan där och tänk på att du vandrar på den gamla ”kurirvägen” som  nämns i inlägget om LunndörrspassetEller ta med cyklar och cykla fram till Nordsätern! Tänk även på att inte störa samerna i deras arbete, visa hänsyn och håll er borta från Renvaktarstugan om det bor någon där. Ha en trevlig vandring! Parkera här!