Gamla postvägen
Gamla postvägen är en gammal körväg för hästtrafik mellan Funäsdalen – Mittådalen – Storsjö.
1907 -1922 kördes posten från Funäsdalen till Storsjö den här vägen. Det var Olof Karlsson Wagenius, boende i Mittådalen som körde posten, sommar som vinter. Vägen gick över Falkvålen på Flatruet, strax väster om Särvvålen, förbi Särvvålvallarna, Osen och vidare till Storsjö.
Postturen började kl 4 på morgonen i Funäsdalen, i Mittådalen bytte han häst och fortsatte mot Storsjö. Nästa morgon startade han kl 11 tillbaka mot Mittådalen. Källa: Messlingen, byn vid vägens ände.
Vi startade vår vandring på postvägen från toppen av Flatruet. Från parkeringen på östra sidan vägen hade vi tre vägar att välja på. Hade jag gått själv hade jag nog valt den vänstra vägen men vi tog den mittersta. Det rätta valet hade varit att ta den högra direkt. Det gjorde inget men det blev en onödig sväng på vår väg.
Det hade redan börjat bli lite höstlikt
Vi passerade några hjortronmyrar där vi såg lite bär
Efter ca 4 km kom vi till den här tjärnen, väldigt lämpligt som rastställe men vi var ännu inte fikasugna så vi fortsatte förbi
Medan vi fortfarande var kvar uppe på fjället med den storslagna utsikten så stannade vi till och fikade och vilade en stund vid ett stentorn. Det här tornet eller röset har varit med rätt länge eftersom det växer lavar på det. Och förr i tiden byggdes dessa av en anledning, det kunde vara för att t ex markera gränser eller vägar.
Nu för tiden är det väldigt populärt att bygga stentorn lite varstans men tänk på att det kan påverka djurlivet negativt.
Läs mer om det här >> Sluta bygga stentorn
Även nere i björkskogen hade vi utsikt mot bl a Helags och mot Särvvålen.
Vi kom till en plats som såg ut som att det varit en fäbodvall en gång i tiden. Nu vet jag att platsen kallas Finnvallen.
När vi närmade oss fäbodvallen blev det mer spår efter människor. Som att vägen blev bredare och det fanns gamla stubbar lite här och där.
Och efter en stund så dök den upp, Särvvålvallen. Vi vandrade bara förbi och vinkade till några som var i sin stuga. Om deras stuga hade legat invid stigen hade vi stannat och hälsat men nu hade jag fått ont i mina knän och ville inte ta ett enda extra steg 🙂
Innan vi åkte till Flatruet hade vi kört upp en annan bil till vändplan på vägen mot Särvvålen (samma väg som när man går till Lillvålen). Nu tog vi den bilen och åkte till Flatruet igen för att hämta bilen vi lämnat där. Det blir ju lite stök om man bara ska gå åt ett håll men det var det värt för det var en jättefin tur.
Men nästa gång jag ska vandra på postvägen går jag nog från Särvvålen mot Flatruet, fikar och njuter på fjället och går sen samma väg tillbaka.
Min app i telefonen sa att det var ca 13-14 km, lite beroende på var man parkerar, det finns två vändplaner på vägen. Den sista är det sämre väg till.
Stigen finns på kartan men är inte markerad men den är väl synlig och lätt att hitta.
