Rövragrottan

När jag skrev om Djävulshålet här på bloggen så nämnde jag en sägen om Rövrahöjden och Rövragrottan. Nu har jag troligen besökt platsen för sägnen och krupit runt i grottan och platsen kan mycket väl fungerat som gömställe för rövare i forna tider.

Jag har inte haft en aning om att grottan fanns på riktigt förrän “upptäckaren” Stefan från byn lade ut bilder på att han varit där. Han hade hittat information på Fornsök och sedan gjort ett besök i grottan.

Jag är inte så förtjust i grottor och trånga utrymmen men ändå så tog jag mig ner i hålor och skrevor för att se hur det såg ut. Det var lite mörkt och jag glömde titta om det fanns något gömt stöldgods därinne för jag hade fullt upp med att spana efter spindlar och annat otäckt 🙂
Men jag måste medge att det faktiskt var lite spännande!
Uppe på höjden hade man utsikt över Övre Rövrasjön och det var en trevlig plats för en fikastund.

Från höjden hördes bruset från Kölbäcken, ca 150 m bort och min sambo tyckte vi skulle fortsätta dit.
Där visar det sig att det finns ett vackert vattenfall som jag inte hade en aning om! Helt fantastiskt med fina släta hällar, tänk om man kunde få tillbringa en varm, myggfri sommardag där!

För att ta sig till grottan och vattenfallet åker man samma väg som till Djävulshålet, sen förbi där och in på första vägen till vänster. Den vägen är bommad så först får man gå/cykla i ca 2,4 km till stugan vid Rövrasjön.
Efter det fortsätter man på gamla Tossåsvägen i ca 850 meter tills vägen och kraftledningen delar på sig. Fortsätt gå i kraftledningsgatan tills ni kommer till den andra höjden, totalt ca 1,3 km från stugan. Uppe på höjden, precis norr om kraftledningen finns grottan. För att komma till vattenfallet, fortsätt ca 150 m till i kraftledningsgatan.
(Det går även att ta gamla Tossåsvägen förbi Rövrafallet, till Gäddtjärnkojan och sen gå därifrån men jag vet inte hur långt det blir. Det finns en stig från Beten också om man vill gå där).

På vägen till/från Rövrasjön, missa inte vattenfallet som ni kan se på södra sidan om vägen, det ligger lite nedströms Djävulshålet.
Och när ni passerar bron där Lunndörrsån/Västerån rinner på sin väg mot Övre Rövrasjön, stanna till en stund för där är också väldigt vackert, några “pärlor” längs vägen som ni inte får missa!

Center map
Traffic
Bicycling
Transit
Get Directions

Lämningar från kriget

Under andra världskriget var det en del aktivitet av militären här i området och jag har hört talas om att det fanns lämningar efter det i Tandåsen, höjden väster om Storsjö.
I höstas hörde en släkting av sig och berättade att han hade en karta över Stödjepunkten Tandåsen, som det tydligen kallades, och nu när snön försvunnit blev det dags att göra ett besök där.

Med hjälp av min sambo, hittade vi lämningarna efter skyttevärn och skyddsrum ca 100 meter norr om väg 535. Vi lade dock inte ner tid på att hitta allt som finns med på kartan.

Även udden söder om Ljungan ingår i skans/stödjepunkten Tandåsen. Jag visste ingenting om denna skans men har hittat lite information i Facebookgruppen Militärhistoria i Jämtland och Härjedalen. Där skriver Steven Hellan den 8/8 2016:
“En av skansarna som byggdes i den sk Härjedalsgruppen under andra världskriget var den i Tandåsen. På en skiss från 1943 benämns den som nr 8, men i en förteckning över jämtländska skansar i boken Jämtlands fältjägarregemente band 3 har den fått beteckningen nr 10. Färdigbyggd bestod den av 48 skyttevärn och 13 skyddsrum (alla i träkonstruktion). Den var placerad strategiskt vid en bro vid Ljungan, för att skydda infartsvägarna vidare österut mot centrala Jämtland.”

För att hitta till skans Tandåsen kör man från Storsjö ca 7 km mot Ljungdalen, till vägen mot Putten. Sväng vänster, kör över bron och parkera där. Följ stigen nerströms bron. När man kommer upp på en liten höjd ser man bla gropar i marken, rester efter skyttevärn och skyddsrum.

Även om man inte är intresserad av historia och gropar i marken så är udden vid Ljungan ett trevligt ställe och har man tur kanske man ser en bäver.
Ta med en fikakorg och stanna till en stund vid bordet vid ån eller vid vindskyddet till höger strax efter bron.

För att hitta till lämningarna norr om vägen:
Gå ut till stora vägen, ta till höger och följ vägen ca 200 meter mot Storsjö. Mellan 90-skylten och kraftledningsstolpen på bilden har jag markerat med röda band upp mot hyggeskanten och vidare upp till resterna av skyttevärn och skyddsrum.

Ha en trevlig dag!


Center map
Traffic
Bicycling
Transit
Get Directions

Storsjö – En fin fågellokal

Nu har högsäsongen för fågelskådning startat, vi är ganska många i byn som rapporterar fågelobservationer till artportalen.se. Det har fått fler fågelskådare från både Sverige och andra länder att upptäcka området och komma hit.
I Storsjö/Ljungdalen finns flera fina lokaler där man har möjlighet att se många olika fåglar, Flatruet är ett populärt ställe.
Häromdagen sågs en stäpphök  här i byn, en ovanlig observation och så har vi fått se Härjedalens första alförrädare, vid sjöns utlopp mot Sölvbacka strömmar.


Till och med så bra lokaler så det räknas till de  bästa i Norrland.

Fjällpipare

Brushane

Vi som bor här mitt  i byn har uppsikt över åkrar, Kyrktjärn och Getnäset från vårt hus och kan se många fåglar utan att behöva gå ut. Vi har uppsikt på tranorna när de kommit och de kan ibland vara över 100 stycken.
Brushanarna tittar vi gärna på när de spelar här utanför och vi har fått rätt många “tomtkryss” i vår rapportering.

Ormvråk

Väster om byn, längs Ljungan och Tandåns delta finns Storsjö fågelskyddsområde. Där finns tre torn där man kan sitta och spana på rastande och häckande fåglar.

Svarthakedopping

En favorit har blivit Kyrktjärn där man på nära håll kan se bl a Svarthakedoppingarna bygga bo, para sig och föda upp sina ungar. Där ser man även dvärgmåsarna när de söker föda.
Lite mindre roligt, tycker jag, är alla skratt- och fiskmåsar som häckar där, de för ett väldigt liv…..

Från Storsjö fiskecamp har man också utsikt över deltat och förra året kunde vi titta på en Ägretthäger under tiden vi åt vår middag där.

Så se er gärna om efter fåglar när ni är här, en trevlig sysselsättning som kan komplettera ett besök på våra utflyktsmål, en fjällvandring, en fisketur, en dag på tomten eller vad man nu hittar på …

 

 

 

En liten skidtur

Hej! Jag är en ny bloggare här på Storsjöbor.se.

Född och uppvuxen på Flon i Storsjö, men flyttade vid ca 11 års ålder härifrån till Hoverberg då min bror skulle börja i 7an. På den tiden var barnen tvungen att flytta till en annan familj trots att man bara var 13 år då. Storsjö har alltid varit HEMMA ändå. När jag blev äldre och bodde i Östersund åkte man bara till “stan”.

Under senare år har min längtan växt sig allt starkare att flytta hem. Så när jag träffade min sambo var han positiv till att bo här. Vi var här nästan varje helg, men planen var ju att flytta hit. Vi hade hört ryktesvägen att han som ägde huset på Mon ville sälja. Och så blev det. Vi hittade hem när vi kom till Mon.

Nu har vi ägt huset i nästan tre år. Och vi har snart bott här i 2 år. Inte en dag har jag ångrat flytten. Jag mår så gott här! Det finns alltid nått att hitta på beroende på väder. Ni skall få följa mig och min sambo Mats och våran lilla Lova snart 1 år på små och stora äventyr.

Igår var jag och Lova ute och åkte skidor. Lova sover så gott i skidpulkan.  Är helt klart det bästa jag gjort att skaffa en sån så jag får komma ut i naturen!

Det blåste mycket ute men det var väldigt skönt att få komma ut, inne i skogen var det jätte skönt!

Solen sken och fåglarna kvittrade! Det är magi. Nu börjar vårvintern komma till oss!

När getterna kom till byn

Tänk att vi två skulle ha sån tur att vi hamnade här i Storsjö! Det var rätt så oväntat, vi hade ju ganska nyligen flyttat från Hackås till Älvros. Men vi kom till byn, tillsammans med två stiliga bockar, i juni 2019.

GetterVåra mattar Elin och Marlene hade länge pratat om att de ville ha getter som betade och gjorde fint här i byn och en dag såg de oss i en annons på Blocket! Att då gå från dröm till verklighet tog några dagar av velande och funderande, ingen visste ju något om getter! Marlenes mormor hade killingar när Marlene  var liten,  det var väl allt de visste! Och inte visste de hur vi skulle bo!

GetterMen de lånade en hästfinka, kom till Älvros och hämtade oss fyra och tog oss med hit till Storsjö! De hade skaffat en hage, byggt ett vindskydd och lånat lite mark mitt i byn så vi skulle få träffa folk på dagarna och så kunde Marlene ha oss under uppsikt hemifrån.

GetterDet har varit jättemånga trevliga människor och hundar som hälsat på oss under sommaren. Många av de som kom till Kyrktjärnen, tittade på fåglarna som bodde där. Marlene påstår att de var svarthakedoppingar och dvärgmåsar de tittade på i första hand, inte på de skrikiga skratt- och fiskmåsarna ute på ön.

Stora bockenDet fanns väldigt mycket god mat vid Kyrktjärn, i början på sommaren var det gott med bark från alla möjliga buskar och träd och sälgblommorna var en favorit, dock lite svåra att få tag på!  Stora bocken gjorde sitt bästa för att böja ner buskarna så vi skulle nå blommorna men sen kom Marlene med sågen varje dag, i ur och skur! Hon kröp omkring i buskarna med sin onda rygg och sågade, ibland klättrade vi på henne också när hon sågade 🙂 

GetterVi smet ut ur hagen några gånger, inte så mycket från början men när hösten kom så fanns det ibland godare mat utanför. Och en gång på sensommaren smet vi tidigt en morgon. Vi gick förbi affären och bajsade lite där innan vi fortsatte förbi Uno och sen genom det höga gräset mot “Ejjebacken” där vi kom fram sent på dagen. Vi hörde hur Elin, Marlene och de andra ropade på oss hela dagen men de hörde inte när vi svarade. 

BockenDet var lite jobbigt att bo med två bockar, särskilt med den lilla som skulle försöka bestiga oss hela tiden. Men när vi kom till mitten av augusti och vi blev brunstiga, då visade den stora bocken vem som bestämde och vi parade oss med honom. Han var så snygg med sin långa lugg! Tyvärr har han flyttat till Hede och den lilla finns inte heller kvar längre. Kanske snyggingen kan komma och hälsa på nån gång …

KillingNu har jag, den vita, fått en bockkilling och min syster ska föda inom den närmaste tiden. Hoppas hon får en tjej så vi kan bo ihop. Min lilla bock måste nog flytta innan han blir könsmogen, hoppas vi hittar ett nytt hem till honom. Han är ju så gullig och blir säkert lika snygg som sin pappa!

Vi ska skriva mera en annan dag! Då ska vi berätta om vandringen till Mon och lite andra äventyr…