I min familj har det alltid pratats mycket om bortgångna släktingar och andra profiler som varit nära familjen. En del av dem var döda sen länge när jag kom till världen. Men ändå så har dessa personer varit och är fortfarande, så närvarande i mitt liv i samtal, berättelser och i släktens gamla fotoalbum.
Sjöbergs på Näsudden
På gården i Storsjö där min mamma Karin växte upp, fanns två gamla bröder som hette Per och Harald Pehrsson Sjöberg. Per var född 1860 och Harald 1862.
Märet Sjöberg 
Ingeborg Sjöberg
Deras pappa var “skolmästaren” Pehr Haraldsson Sjöberg född 1796. Deras mamma hette Märet och hon var 29 år yngre än sin man.
Ingeborg
De hade även en äldre syster, Ingeborg. Hon lämnade byn 1881 när hon var 24 år för att tjäna som piga. Hon var i Oviken, Sunne, Månsåsen och Stugun. När hon varit borta i 29 år blev det en ny husbonde på gården i Stugun. Ingeborg hade då “tjänat ut” och ville hem. Harald for för att hämta henne, han åkte först skidor till Oviken, därifrån fortsatte han sen med spark, till Stugun.
Här berättar Harald, bland annat, om när han hämtade sin syster:
Det berättas att Ingeborg blev sjuk och var sängliggandes ett tag. När hon började tillfriskna och tänkte återgå till sina sysslor på gården, så tyckte bröderna att hon skulle ta det lugnt och inte skynda på. Efter det klev hon inte upp mera, bara när bröderna var ute och när hon trodde att ingen såg henne.
1944, när min morfars syster Brita fått sin äldste son, sa Ingeborg att hon också haft “en sån”. Sen sa hon aldrig något mera om det. Nu har jag sökt i kyrkböckerna och hittat att hon hade en “oäkta” son, Anders Peter, som avled i Stugun, när han var ca 1,5 år 1886.
Ingick i köpet
Harald Sjöberg 
Per bränner tjära
När mormor och morfar köpte Näsudden av Wifstavarvs AB 1946 så “ingick” syskonen Sjöberg i köpet. De skulle få bo kvar på gården och bli omhändertagna när det behovet uppstod. Så länge de kunde, var de delaktiga i slåtter och andra sysslor på gården. De blev som en del av familjen och har till viss del präglat min mammas uppväxt.
Jag vet inte när Sjöbergs kom till Näsudden men troligen i “laga skiftet” omkring 1900. Innan bodde de i “Skules” i Rönningen och stugan de bodde i flyttades därifrån till Näsudden.
När Karin gick i skolan så var det hennes uppgift att handla åt gubbarna innan hon gick hem från byn. Det var en stående inköpslista med havregryn, limpa och Havanna Nr 2, det var Harald som rökte dessa cigariller.
Hon hade även uppdraget att hämta ut deras pension, hon vill minnas att det var ca 110-114 kr, troligen för dem båda tillsammans. Ibland tog gubbarna bara hundringen och Karin fick resten av pensionen.
En gång plockade Per fram en katalog/priskurant och Karin fick välja en klänning, vilken hon ville. Hon valde en som var vinröd med en kant uppe vid halsen.
Skridskokungen i byn
Harald var en hejare på att åka skridskor och han var omtalad för det och han fortsatte att åka till väldig hög ålder. Han tog skridskorna och sin ispik när han skulle in till byn och till gårdarna runt sjön. I Putten stod barnen på rad när de såg att han kom skrinnande, eftersom de visste att han brukade bjuda på karameller.
Bibeln
Det finns kvar en gammal bibel efter pappan Pehr. I den har han antecknat datum när alla i familjen föddes och dödsdatum för två döttrar som hette Maria, vilka båda dog när de var små.
Han har även skrivit att han undervisade barn i 46 år och en del andra anteckningar. Om jag tolkar det rätt så står det att han köpt bibeln från “Gefle” och han har skrivit vad boken och frakten kostade.
Inspelning
När jag började skriva det här inlägget kom jag ihåg att det fanns en inspelning med Harald från 1955 där han pratar med prästen. Nu finns den på Poddradion Storsjö kapell tillsammans med andra gamla och nya inspelningar från bygden.
Här kan du lyssna när Harald själv berättar:
