Kategoriarkiv: Storsjö

Profiler från förr

I min familj har det alltid pratats mycket om bortgångna släktingar och andra profiler som varit nära familjen. En del av dem var döda sen länge när jag kom till världen. Men ändå så har dessa personer varit och är fortfarande, så närvarande i mitt liv i samtal, berättelser och i släktens gamla fotoalbum.

Sjöbergs på Näsudden
Per och Harald Sjöberg
Per och Harald Sjöberg läser Länstidningen

På gården i Storsjö där min mamma Karin växte upp, fanns två gamla bröder som hette Per och Harald Pehrsson Sjöberg. Per var född 1860 och Harald 1862.

Deras pappa var “skolmästaren” Pehr Haraldsson Sjöberg född 1796. Deras mamma hette Märet och hon var 29 år yngre än sin man.

Ingeborg

De hade även en äldre syster, Ingeborg. Hon lämnade byn 1881 när hon var 24 år för att tjäna som piga. Hon var i Oviken, Sunne, Månsåsen och Stugun. När hon varit borta i 29 år blev det en ny husbonde på gården i Stugun. Ingeborg hade då “tjänat ut” och ville hem. Harald for för att hämta henne, han åkte först skidor till Oviken, därifrån fortsatte han sen med spark, till Stugun.

Här berättar Harald, bland annat, om när han hämtade sin syster:

Det berättas att Ingeborg blev sjuk och var sängliggandes ett tag. När hon började tillfriskna och tänkte återgå till sina sysslor på gården, så tyckte bröderna att hon skulle ta det lugnt och inte skynda på. Efter det klev hon inte upp mera, bara när bröderna var ute och när hon trodde att ingen såg henne.
1944, när min morfars syster Brita fått sin äldste son, sa Ingeborg att hon också haft “en sån”. Sen sa hon aldrig något mera om det. Nu har jag sökt i kyrkböckerna och hittat att hon hade en “oäkta” son, Anders Peter, som avled i Stugun, när han var ca 1,5 år 1886.

Ingick i köpet
Harald med lie
Harald slår med lie
Slåtter
Karin, hennes pappa Adolf, Per och Harald i slåttern

När mormor och morfar köpte Näsudden av Wifstavarvs AB 1946 så “ingick” syskonen Sjöberg i köpet. De skulle få bo kvar på gården och bli omhändertagna när det behovet uppstod. Så länge de kunde, var de delaktiga i slåtter och andra sysslor på gården. De blev som en del av familjen och har till viss del präglat min mammas uppväxt.

Per Sjöberg
Per vid deras lilla stuga


Jag vet inte när Sjöbergs kom till Näsudden men troligen i “laga skiftet” omkring 1900. Innan bodde de i “Skules” i Rönningen och stugan de bodde i flyttades därifrån till Näsudden.

När Karin gick i skolan så var det hennes uppgift att handla åt gubbarna innan hon gick hem från byn. Det var en stående inköpslista med havregryn, limpa och Havanna Nr 2, det var Harald som rökte dessa cigariller.
Hon hade även uppdraget att hämta ut deras pension, hon vill minnas att det var ca 110-114 kr, troligen för dem båda tillsammans. Ibland tog gubbarna bara hundringen och Karin fick resten av pensionen.
En gång plockade Per fram en katalog/priskurant och Karin fick välja en klänning, vilken hon ville. Hon valde en som var vinröd med en kant uppe vid halsen.

Skridskokungen i byn
Haralds skridskor

Harald var en hejare på att åka skridskor och han var omtalad för det och han fortsatte att åka till väldig hög ålder. Han tog skridskorna och sin ispik när han skulle in till byn och till gårdarna runt sjön. I Putten stod barnen på rad när de såg att han kom skrinnande, eftersom de visste att han brukade bjuda på karameller.

Bibeln
Gammal bibel

Det finns kvar en gammal bibel efter pappan Pehr. I den har han antecknat datum när alla i familjen föddes och dödsdatum för två döttrar som hette Maria, vilka båda dog när de var små.
Han har även skrivit att han undervisade barn i 46 år och en del andra anteckningar. Om jag tolkar det rätt så står det att han köpt bibeln från “Gefle” och han har skrivit vad boken och frakten kostade.

Inspelning

När jag började skriva det här inlägget kom jag ihåg att det fanns en inspelning med Harald från 1955 där han pratar med prästen. Nu finns den på Poddradion Storsjö kapell tillsammans med andra gamla och nya inspelningar från bygden.


Här kan du lyssna när Harald själv berättar:

Lite från förr

Då och då bläddrar jag i mina föräldrars gamla fotoalbum och tittar på deras bilder. Jag har tittat på dessa bilder i hela mitt liv och är så van att se dem men för varje gång så ser jag ändå nya saker och tänker nya tankar, allteftersom åren går.
Och när jag läste en artikel om boken ” Kockor-skogsbrukets okända hjältar” insåg jag att en av dessa hjältar är ju min mamma. En annan hjälte i skogsbruket är min pappa, som liksom väldigt många andra i byn, jobbat i skogen större delen av sitt arbetsliv.

Min pappa

Min pappa började jobba i skogen när han var 14 år. På den tiden fälldes träden för hand med timmersvans och det var ett tungt jobb.
Idag ett helt otänkbart arbete för en fjortonåring men på den tiden var det inget konstigt.
På vintrarna var det arbete med att hugga och köra fram timret och på vårarna flottades stockarna i vattendragen ner mot sågverken närmare kusten. Här flottades timmer i bl a Ljungan, Rövran, Skärkån, Tandån och Storån genom Storsjön, Övre- och Nedre Grucken, Flåsjön och vidare i Ljungan ut mot kusten.

Han blev FN soldat

Den 13 oktober 1957 lämnade han och hans kompis Olle Sverige för att tjänstgöra som FN- soldater i Gaza. Pappa posterade vid gränsen mot Israel och var sen i Sharm el Sheikh. Olle var chaufför så de var inte på samma ställe men träffades ibland. Folke från byn kom hem från sin FN-tjänst i Gaza precis när Olle och pappa reste iväg. Efter dem var det några killar till härifrån som gjorde FN-tjänst, en av dem var min farbror Jöns som åkte till Cypern men han blev sedan förflyttad till Kongo.

Min mamma

Min mamma var tidigt piga eller hembiträde, hon jobbade i Särvsjön och i Nyhem i Hede men var som 15-åring tvungen att åka hem och ta hand om hushållet och sina småsyskon då mormor blev sjuk och var på sjukhus i flera månader.

Kocka i skogskojor

På våren 1958, när hon var 17 år, jobbade hon som kocka åt timmerflottare. Då lagade hon mat åt karlarna som flottade timmer i Rövran. De bodde i en skogskoja som kallades Brokojan. Hon hade en egen liten vrå i köket i kojan medan männen bodde tillsammans i det stora rummet. Gustav Moén hette “kockbasen” och han hjälpte henne med varubeställningar mm.

Mina föräldrar blev ett par

Efter FN-tjänsten jobbade pappa i skogen igen, han körde timmer med häst och jobbade med några herrar från byn. De bodde i skogskojan i Falviks, vid Övre Grucken och han tyckte inte det var så skoj, han var i 20- årsåldern, de andra var bra mycket äldre.
Han och mamma hade blivit ett par och han ville något annat, han tog värvning för att verka inom det militära. Tanken var att få en chans att komma till stan, dvs Östersund…

Förlovning

Påsken 1959 förlovade de sig, hon var 18 och han var 22 år.

Resan norrut

Pappa hamnade inte i Östersund utan blev placerad vid regementet i Boden och efter förlovningen och påsken tog pappa tåget från Östersund till Boden och mamma åkte efter lite senare med pappas Volvo PV Årsmodell 1953. Hon hade fått jobb hos en familj i Södra Sunderbyn, mellan Boden och Luleå.

Min gammelmorfar hade en bror som hette Sven. När han var i 20-årsåldern blev han placerad på Umedalens mentalsjukhus i Umeå.
För att mamma skulle slippa köra norrut hela vägen själv, åkte mormor och Svens bror Alfred med, för att hälsa på Sven som de inte träffat sen de var små då Sven fick lämna hemmet i Särvsjön.

De återvände hem

Efter ca 6 månader upp i norr, långt hemifrån, flyttade de hem igen.
Pappa återvände till skogsarbetet, då som “tummare” i flera år, idag heter det kanske virkesmätare istället.
Mamma jobbade som kocka en omgång till, på vintern 1960 i Falviks.
Där var 7 skogsarbetare från Jämtland som hon servade med frukost, middag, aftonvard och kvällsmål, de flesta kom från trakten runt Oviken.
I det gänget fanns det spelmän som kom att bilda orkestern Nils-Emils och mina föräldrar bokade dem till sitt bröllop på sommaren 1960.

Sedan har mina föräldrar varit byn trogna, i somras firade de 60- årig bröllopsdag tillsammans med oss barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Du kan lyssna på mina föräldrar och andra Storsjöbor som berättar om sina liv om du klickar på knappen nedan



En liten skidtur

Hej! Jag är en ny bloggare här på Storsjöbor.se.

Född och uppvuxen på Flon i Storsjö, men flyttade vid ca 11 års ålder härifrån till Hoverberg då min bror skulle börja i 7an. På den tiden var barnen tvungen att flytta till en annan familj trots att man bara var 13 år då. Storsjö har alltid varit HEMMA ändå. När jag blev äldre och bodde i Östersund åkte man bara till “stan”.

Under senare år har min längtan växt sig allt starkare att flytta hem. Så när jag träffade min sambo var han positiv till att bo här. Vi var här nästan varje helg, men planen var ju att flytta hit. Vi hade hört ryktesvägen att han som ägde huset på Mon ville sälja. Och så blev det. Vi hittade hem när vi kom till Mon.

Nu har vi ägt huset i nästan tre år. Och vi har snart bott här i 2 år. Inte en dag har jag ångrat flytten. Jag mår så gott här! Det finns alltid nått att hitta på beroende på väder. Ni skall få följa mig och min sambo Mats och våran lilla Lova snart 1 år på små och stora äventyr.

Igår var jag och Lova ute och åkte skidor. Lova sover så gott i skidpulkan.  Är helt klart det bästa jag gjort att skaffa en sån så jag får komma ut i naturen!

Det blåste mycket ute men det var väldigt skönt att få komma ut, inne i skogen var det jätte skönt!

Solen sken och fåglarna kvittrade! Det är magi. Nu börjar vårvintern komma till oss!

Att bo i Storsjö

I juni 2018 gjorde jag min sista dag som skoladministratör i Ludvika och det var äntligen dags att flytta hem till Storsjö. Som vi hade längtat efter den dagen!

Vi hade länge velat flytta till Storsjö, men när jag blev gravid hösten 2017 kändes det som att det blev viktigare än någonsin. Det kändes också bra att kunna flytta hit och börja med att vara mammaledig och inte behöva hitta ett jobb på en gång utan bara bo in sig och njuta av att äntligen vara tillbaka HEMMA. Min sambo Janne har ett jobb där det egentligen inte spelar någon roll vart han bor.

Tre veckor efter flytten föddes vår dotter Ebba och vi hade flyttat in i ett hus vi fått hyra. Dagarna, månaderna och året efter det har verkligen varit den bästa tiden. Vi har mått så himla gott och vi känner att vi har en sådan otrolig livskvalitet i våra liv.

Att inte tycka att söndag är en ångestladdad dag längre, där man ska packa ihop och åka tillbaka till stan är så skönt. Nu är vi där vi vill vara.

 

Vi har snart bott i Storsjö i ett och ett halvt år och vi ångrar inte en sekund att vi tog steget. Vi har köpt ett hus där vi renoverar och pysslar med allt vad eget hus innebär. Janne har en del jobb på hemmaplan såsom grävning, markberedning och plogning sen åker han iväg på jobb på järnvägen ibland. Jag jobbar någon dag i veckan på Macken i Ljungdalen och har på så vis möjlighet att vara hemma mycket med Ebba och njuta av allt som den här platsen har att bjuda på. Vi fyller dagarna med mycket utomhusaktivitet och gör små utflykter titt som tätt. När man är så liten som Ebba är, så är ju i och för sig allt ett äventyr och besöken på Handlarn kan vara nog så spännande med alla varor man ska titta (och gärna peta) på och trevliga bybor man kan heja på. Men en utflykt som vi gjorde i slutet på sommaren var när Elin och jag tog våra flickor på ryggen och gick till Rajåstjärnen där vi åt mellis och tittade på allt spännande i skogen som myror, träd, bär och fiskar som hoppade i vattnet. Hur mysigt som helst!

Jag har alltid värdesatt min barndom och att jag fick växa upp i Storsjö med den trygghet som finns och jag är så glad att Ebba nu får samma miljö att växa upp i. När vi var små sprang ju vi ungar ”lösa” på byn och det känns som att våra föräldrar inte behövde oroa sig eller fundera särskilt mycket över vart vi var eller vad vi gjorde för det var oftast någon som såg vart vi var och höll ett litet öga på oss. Det blir lite som att barnen i byn är hela byns barn och alla ser efter dom.

De dagar när jag jobbar är Ebba på förskolan på Ljungdalens skola och hon bara älskar det! Det känns så lugnt och tryggt och barnen leker tillsammans över åldersgränserna. Det är en liten skola och alla barn får mycket tid och uppmärksamhet av lärarna. Dom gör utflykter och använder sig mycket av naturen i pyssel och undervisning. Vilken otroligt fin skola och vilken lyx det är att få ha sitt barn där.

Något som många verkar undra över att bo såhär är: Men vad GÖR ni där? Blir det inte tråkigt?

Jag har alltid tyckt att det inte finns särskilt mycket att göra när man bor i stan men att det finns oändligt mycket att göra här. Jag har varit så extremt uttråkad när jag bott i stan och längtat hem till Storsjö för där finns det alltid något att göra. Allt finns utanför dörren. Skoter, fiske, vandring, jakt, skridskor, skidor, vattenfall eller bara små saker som att gå runt byn eller att ro ut med båten på sjön och äta frukost.

Att leva lite mer med naturen, värna och ta vara på vad som finns runt omkring oss istället för att bidra till ett tärande konsumtionssamhälle är också en stor del av att bo så här tycker jag. Och då finns det ju massor att göra när man ska odla, fiska, jaga, plocka bär och ta reda på allt man odlat för att sedan fylla frysen och förråden 🙂 

 

Nej det kanske inte finns något fik att sitta och umgås på, men då åker man hem till varandra istället och umgås. Vi ses för en Afterwork på Storsjö Fiskecamp, har tapaskvällar, mammaträffar, glöggprovning, korvgrillning i Störröset ja listan kan göras lång. Och ibland åker vi in till stan för att göra ärenden och lyxa till med sushi eller något annat man längtat efter, men man är riktigt nöjd på stadspulsen efter en dag eller två och tycker det är rätt skönt att komma hem till lugnet igen.

 

Man kanske kan tro att det är ensamt att bo i en sådan här liten by, men det är verkligen tvärtom. Det är så fin sammanhållning och man går ofta man ur huse när det är något projekt som ska göras (t ex röjning runt bygdegården, getvandring eller städning av badplatsen) eller evenemang som händer. Följer man Marlenes Facebookgrupp Storsjö i Härjedalen (Storsjö Kapell) så ser man vad som händer och när det händer och då är det bara att hänga på om man vill.

 

 Närmast i tiden så står ju julen snart för dörren och då vi ser fram emot en riktigt mysig tradition som vi har i byn. Julaftonsmorgon ses alla som vill i Störröset vid Kyrktjärnen för att mysa vid elden, dricka lite kaffe och önska varandra en God Jul innan man fortsätter julfirandet på olika håll. 

Jag önskar er alla ett gott slut på 2019 så hoppas jag att vi ses i Storsjö!

Om ni är nyfikna och kanske sugna på att flytta hit så är det bara att ni hör av er om ni vill veta mer eller undrar över något.

Kolla gärna in Fjällflytt.  

/Johanna

Lyssna på Johanna här

Storsjö Lanthandel

Under 2018 flyttade 10 personer till Storsjö och en liten föddes. Nu är det mitten av januari, två till har flyttat hit och vi väntar på två bebisar som ska födas under året.
Vi bygger en husvagn-/husbilscamping, med latrintömning och ett litet servicehus, som vi räknar med ska bli klar till sommaren.
Storsjö Fiskecamp har precis startat säsongen med helgöppet.
Och vi har Storsjö Lanthandel, där det finns väldigt mycket service och det är en värdefull träffpunkt för oss alla.

Lyssna på HansOve här

Storsjö Lanthandel
HansOve och Eva-Lena Lund driver Storsjö Lanthandel.
Storsjö Lanthandel
Storsjö Lanthandel
Storsjö Lanthandel
Glas till fotogenlampan, fönstervadd eller olja till skotern kan du köpa här.
Storsjö Lanthandel
Storsjö Lanthandel

Förutom att köpa dagligvaror och bensin kan vi spela på Svenska spel, köpa/beställa/hämta Apoteksvaror, beställa/hämta varor från Systembolaget, köpa fiskekort, skoterledskort, låna flytvästar, köpa polletter till tvättmaskin, hyra dusch och bastu, hämta post, hämta ut paket, betala avgifter till väglyset , köpa kaffe och surfa med gratis Wi-Fi och allt vad det nu kan vara.

Storsjö Lanthandel

Storsjö Lanthandel är en viktig träffpunkt, där träffar man alltid på någon att byta några ord med.

Att driva lanthandel i en liten by med knappt 100 invånare är en tuff uppgift och särskilt den här tiden på året när besökarna i byn är få. Jag är tacksam för varje dag HansOve och Eva-Lena kämpar på och jag försöker göra val som gynnar dem.

Bara en sån sak som att beställa varor från Apoteket på internet, för affären spelar det roll om jag väljer att hämta hos dem som ombud eller få det på posten. De får mer ersättning om jag väljer att hämta hos ombud.
Vi som handlar varor på Systembolaget, måste vi åka iväg och handla i butik? Eller kan vi beställa hos Storsjö Lanthandel eller på internet och hämta ut leveransen här i byn, så affären får lite ersättning? Det kräver lite framförhållning men det spelar roll! Beställer jag senast 12.45 på tisdag, så kan jag hämta i affären på torsdag.
Spelar du tex Lotto eller Stryktips, lämnar du in här i affären eller på internet? Det har betydelse!