Kategoriarkiv: Storsjö

En liten skidtur

Hej! Jag är en ny bloggare här på Storsjöbor.se.

Född och uppvuxen på Flon i Storsjö, men flyttade vid ca 11 års ålder härifrån till Hoverberg då min bror skulle börja i 7an. På den tiden var barnen tvungen att flytta till en annan familj trots att man bara var 13 år då. Storsjö har alltid varit HEMMA ändå. När jag blev äldre och bodde i Östersund åkte man bara till “stan”.

Under senare år har min längtan växt sig allt starkare att flytta hem. Så när jag träffade min sambo var han positiv till att bo här. Vi var här nästan varje helg, men planen var ju att flytta hit. Vi hade hört ryktesvägen att han som ägde huset på Mon ville sälja. Och så blev det. Vi hittade hem när vi kom till Mon.

Nu har vi ägt huset i nästan tre år. Och vi har snart bott här i 2 år. Inte en dag har jag ångrat flytten. Jag mår så gott här! Det finns alltid nått att hitta på beroende på väder. Ni skall få följa mig och min sambo Mats och våran lilla Lova snart 1 år på små och stora äventyr.

Igår var jag och Lova ute och åkte skidor. Lova sover så gott i skidpulkan.  Är helt klart det bästa jag gjort att skaffa en sån så jag får komma ut i naturen!

Det blåste mycket ute men det var väldigt skönt att få komma ut, inne i skogen var det jätte skönt!

Solen sken och fåglarna kvittrade! Det är magi. Nu börjar vårvintern komma till oss!

När getterna kom till byn

Tänk att vi två skulle ha sån tur att vi hamnade här i Storsjö! Det var rätt så oväntat, vi hade ju ganska nyligen flyttat från Hackås till Älvros. Men vi kom till byn, tillsammans med två stiliga bockar, i juni 2019.

GetterVåra mattar Elin och Marlene hade länge pratat om att de ville ha getter som betade och gjorde fint här i byn och en dag såg de oss i en annons på Blocket! Att då gå från dröm till verklighet tog några dagar av velande och funderande, ingen visste ju något om getter! Marlenes mormor hade killingar när Marlene  var liten,  det var väl allt de visste! Och inte visste de hur vi skulle bo!

GetterMen de lånade en hästfinka, kom till Älvros och hämtade oss fyra och tog oss med hit till Storsjö! De hade skaffat en hage, byggt ett vindskydd och lånat lite mark mitt i byn så vi skulle få träffa folk på dagarna och så kunde Marlene ha oss under uppsikt hemifrån.

GetterDet har varit jättemånga trevliga människor och hundar som hälsat på oss under sommaren. Många av de som kom till Kyrktjärnen, tittade på fåglarna som bodde där. Marlene påstår att de var svarthakedoppingar och dvärgmåsar de tittade på i första hand, inte på de skrikiga skratt- och fiskmåsarna ute på ön.

Stora bockenDet fanns väldigt mycket god mat vid Kyrktjärn, i början på sommaren var det gott med bark från alla möjliga buskar och träd och sälgblommorna var en favorit, dock lite svåra att få tag på!  Stora bocken gjorde sitt bästa för att böja ner buskarna så vi skulle nå blommorna men sen kom Marlene med sågen varje dag, i ur och skur! Hon kröp omkring i buskarna med sin onda rygg och sågade, ibland klättrade vi på henne också när hon sågade 🙂 

GetterVi smet ut ur hagen några gånger, inte så mycket från början men när hösten kom så fanns det ibland godare mat utanför. Och en gång på sensommaren smet vi tidigt en morgon. Vi gick förbi affären och bajsade lite där innan vi fortsatte förbi Uno och sen genom det höga gräset mot “Ejjebacken” där vi kom fram sent på dagen. Vi hörde hur Elin, Marlene och de andra ropade på oss hela dagen men de hörde inte när vi svarade. 

BockenDet var lite jobbigt att bo med två bockar, särskilt med den lilla som skulle försöka bestiga oss hela tiden. Men när vi kom till mitten av augusti och vi blev brunstiga, då visade den stora bocken vem som bestämde och vi parade oss med honom. Han var så snygg med sin långa lugg! Tyvärr har han flyttat till Hede och den lilla finns inte heller kvar längre. Kanske snyggingen kan komma och hälsa på nån gång …

KillingNu har jag, den vita, fått en bockkilling och min syster ska föda inom den närmaste tiden. Hoppas hon får en tjej så vi kan bo ihop. Min lilla bock måste nog flytta innan han blir könsmogen, hoppas vi hittar ett nytt hem till honom. Han är ju så gullig och blir säkert lika snygg som sin pappa!

Vi ska skriva mera en annan dag! Då ska vi berätta om vandringen till Mon och lite andra äventyr…

 

 

 

Att bo i Storsjö

I juni 2018 gjorde jag min sista dag som skoladministratör i Ludvika och det var äntligen dags att flytta hem till Storsjö. Som vi hade längtat efter den dagen!

Vi hade länge velat flytta till Storsjö, men när jag blev gravid hösten 2017 kändes det som att det blev viktigare än någonsin. Det kändes också bra att kunna flytta hit och börja med att vara mammaledig och inte behöva hitta ett jobb på en gång utan bara bo in sig och njuta av att äntligen vara tillbaka HEMMA. Min sambo Janne har ett jobb där det egentligen inte spelar någon roll vart han bor.

Tre veckor efter flytten föddes vår dotter Ebba och vi hade flyttat in i ett hus vi fått hyra. Dagarna, månaderna och året efter det har verkligen varit den bästa tiden. Vi har mått så himla gott och vi känner att vi har en sådan otrolig livskvalitet i våra liv.

Att inte tycka att söndag är en ångestladdad dag längre, där man ska packa ihop och åka tillbaka till stan är så skönt. Nu är vi där vi vill vara.

 

Vi har snart bott i Storsjö i ett och ett halvt år och vi ångrar inte en sekund att vi tog steget. Vi har köpt ett hus där vi renoverar och pysslar med allt vad eget hus innebär. Janne har en del jobb på hemmaplan såsom grävning, markberedning och plogning sen åker han iväg på jobb på järnvägen ibland. Jag jobbar någon dag i veckan på Macken i Ljungdalen och har på så vis möjlighet att vara hemma mycket med Ebba och njuta av allt som den här platsen har att bjuda på. Vi fyller dagarna med mycket utomhusaktivitet och gör små utflykter titt som tätt. När man är så liten som Ebba är, så är ju i och för sig allt ett äventyr och besöken på Handlarn kan vara nog så spännande med alla varor man ska titta (och gärna peta) på och trevliga bybor man kan heja på. Men en utflykt som vi gjorde i slutet på sommaren var när Elin och jag tog våra flickor på ryggen och gick till Rajåstjärnen där vi åt mellis och tittade på allt spännande i skogen som myror, träd, bär och fiskar som hoppade i vattnet. Hur mysigt som helst!

Jag har alltid värdesatt min barndom och att jag fick växa upp i Storsjö med den trygghet som finns och jag är så glad att Ebba nu får samma miljö att växa upp i. När vi var små sprang ju vi ungar ”lösa” på byn och det känns som att våra föräldrar inte behövde oroa sig eller fundera särskilt mycket över vart vi var eller vad vi gjorde för det var oftast någon som såg vart vi var och höll ett litet öga på oss. Det blir lite som att barnen i byn är hela byns barn och alla ser efter dom.

De dagar när jag jobbar är Ebba på förskolan på Ljungdalens skola och hon bara älskar det! Det känns så lugnt och tryggt och barnen leker tillsammans över åldersgränserna. Det är en liten skola och alla barn får mycket tid och uppmärksamhet av lärarna. Dom gör utflykter och använder sig mycket av naturen i pyssel och undervisning. Vilken otroligt fin skola och vilken lyx det är att få ha sitt barn där.

Något som många verkar undra över att bo såhär är: Men vad GÖR ni där? Blir det inte tråkigt?

Jag har alltid tyckt att det inte finns särskilt mycket att göra när man bor i stan men att det finns oändligt mycket att göra här. Jag har varit så extremt uttråkad när jag bott i stan och längtat hem till Storsjö för där finns det alltid något att göra. Allt finns utanför dörren. Skoter, fiske, vandring, jakt, skridskor, skidor, vattenfall eller bara små saker som att gå runt byn eller att ro ut med båten på sjön och äta frukost.

Att leva lite mer med naturen, värna och ta vara på vad som finns runt omkring oss istället för att bidra till ett tärande konsumtionssamhälle är också en stor del av att bo så här tycker jag. Och då finns det ju massor att göra när man ska odla, fiska, jaga, plocka bär och ta reda på allt man odlat för att sedan fylla frysen och förråden 🙂 

 

Nej det kanske inte finns något fik att sitta och umgås på, men då åker man hem till varandra istället och umgås. Vi ses för en Afterwork på Storsjö Fiskecamp, har tapaskvällar, mammaträffar, glöggprovning, korvgrillning i Störröset ja listan kan göras lång. Och ibland åker vi in till stan för att göra ärenden och lyxa till med sushi eller något annat man längtat efter, men man är riktigt nöjd på stadspulsen efter en dag eller två och tycker det är rätt skönt att komma hem till lugnet igen.

 

Man kanske kan tro att det är ensamt att bo i en sådan här liten by, men det är verkligen tvärtom. Det är så fin sammanhållning och man går ofta man ur huse när det är något projekt som ska göras (t ex röjning runt bygdegården, getvandring eller städning av badplatsen) eller evenemang som händer. Följer man Marlenes Facebookgrupp Storsjö i Härjedalen (Storsjö Kapell) så ser man vad som händer och när det händer och då är det bara att hänga på om man vill.

 

 Närmast i tiden så står ju julen snart för dörren och då vi ser fram emot en riktigt mysig tradition som vi har i byn. Julaftonsmorgon ses alla som vill i Störröset vid Kyrktjärnen för att mysa vid elden, dricka lite kaffe och önska varandra en God Jul innan man fortsätter julfirandet på olika håll. 

Jag önskar er alla ett gott slut på 2019 så hoppas jag att vi ses i Storsjö!

Om ni är nyfikna och kanske sugna på att flytta hit så är det bara att ni hör av er om ni vill veta mer eller undrar över något.

Kolla gärna in Fjällflytt.  

/Johanna

Lyssna på Johanna här

Julmarknader

I advent är det julmarknadernas tid och i år har jag varit på två stycken. En liten här i byn och en stor i Röros . Väldigt trivsamt och gemytligt både i Sverige och Norge.


Här i Storsjö bakades det förstås i bagarstugan men i år med en ny bagare.


Inne på bygdegården fanns hantverk av olika slag och skolbarnen sålde god fika. Folk lämnade sina stugor en stund för att umgås och handla lite. 


Röros julmarknad var större, pågick i fyra dagar och samlade väldigt mycket folk.


Röros kyrka tornar upp sig över staden. 
Vid kyrkan finns ett gravkapell som min anfader Jöns Ljungberg från Ljungdalen fick uppdraget att utsmycka.
1782 var gravkapellet klart, idag räknas det som en av Skandinaviens viktigaste rokokobyggnader och ingår som en del i Unescos världsarv, Röros bergstad.
(Källa: Jöns Ljungberg och Härjedalens rokoko, Bosse Yman)


Jag och barnbarnet deltog i “julekut” , en häst och slädtur runt Malmplassen.


En mysig julmarknad i en mysig liten stad med kulturmärkt stadskärna.
Röros ligger 13,7 mil från Storsjö och är väl värd ett besök.

Minnesmärket på Svartåslandet

På  Svartåslandet finns ett gammalt träd med inhuggna initialer och årtal. Jag har trott att det är ett minne efter en olycka som skedde där under 1800-talet.

Jon Andersson och Jon Ersson åkte skidor till Svartåslandet för att sätta upp snaror för orre. De hade med sig matsäck och varsin mynningsladdare.
När de rastat och ätit sin mat skulle de åter ge sig iväg. Jon E drog sitt gevär till sig,  ett skott gick av och kulan  träffade honom i bröstet och han sjönk ihop som om han var död.
Jon A bäddade ner sin kamrat, gjorde en eld, tog på sig skidorna och åkte till Långholmen 5 km bort (fågelvägen), för att hämta hjälp.

Jöns och Lars från Långholmen tog sina skidor och en kälke och åkte till olycksplatsen. Jon A skidade vidare till den kloka gubben Guttorm i Putten, ytterligare 5 km bort för att hämta mera hjälp. Sedan åkte han tillbaka till Svartåslandet och männen hjälptes åt att dra Jon E på kälken in till Storsjö, 10 km bort (fågelvägen). 

Väl på byn lämnades Jon E i gården “Eggen”, där man ansåg att han skulle få den bästa vården.  Jon A fortsatte på sina skidor till Oviken, 10 mil bort, där han hämtade fältskäraren som  anlände till den skadade nästa dag.
Kulan var svår att få ur men Jon E överlevde och var på benen igen ca ett halvår efter olyckan.

Storsjö LanthandelHela historien kan du läsa på sid 131 i boken ” Storsjö socken, Arvet från Ödegårdsmännen” av Lewi Gredander.
(Boken kan beställas via storsjobyalag@gmail.com)

Jag tycker det är roligt att veta var platser som den här finns, så min morbror Alf som jagar i området, guidade oss dit en dag i våras.

Nu när jag började skriva om det här och läser i boken så är det något som inte stämmer.  Enligt berättelsen i boken var Jon A född 1835 och 23 år när detta inträffade, alltså borde olyckan skett 1858. Årtalet på trädet är 87 och initialerna EIS eller EJS, inte JES eller JAS som bättre borde passa in på händelsen.
Så trädet hör kanske ihop med en helt annan historia egentligen….

Hur som helst så var det en tragisk olycka men med lyckligt slut och vi kan skänka en tanke till Jon E från Lövön och Jon A från Halvarstrån. Och även till Jon Erssons  fru Sigrid som hölls ovetande  om händelsen ett tag.

Om någon vill ta en tur till Svartåslandet: 
Åk väg 535 från Storsjö mot Åsarna, efter 12 km sväng höger mot Sölvbacka strömmar och dammen vid Storsjöns utlopp. Kör över dammen, sväng vänster. Kör i ca 2 km.

Strax efter Björnhån svänger man till höger och kör drygt 2 km till.


Utsikt mot Storsjön och Helags. Långt bort kan man skymta byn.


Efter den här nedförsbacken kör du några hundra meter till  (ungefär). Du kan även lämna bilen på planen här och gå sista biten, vägen blir lite sämre men den går bra att köra.
Vi har markerat med orange färg på träd på vänster sida. Följ markeringen i 200 meter sen är du vid trädet.
Går bra att gå med kängor, kanske även gymnastikskor vid torr väderlek.