När getterna kom till byn

Tänk att vi två skulle ha sån tur att vi hamnade här i Storsjö! Det var rätt så oväntat, vi hade ju ganska nyligen flyttat från Hackås till Älvros. Men vi kom till byn, tillsammans med två stiliga bockar, i juni 2019.

Våra mattar Elin och Marlene hade länge pratat om att de ville ha getter som betade och gjorde fint här i byn och en dag såg de oss i en annons på Blocket! Att då gå från dröm till verklighet tog några dagar av velande och funderande, ingen visste ju något om getter! Marlenes mormor hade killingar när Marlene  var liten,  det var väl allt de visste! Och inte visste de hur vi skulle bo!

Men de lånade en hästfinka, kom till Älvros och hämtade oss fyra och tog oss med hit till Storsjö! De hade skaffat en hage, byggt ett vindskydd och lånat lite mark mitt i byn så vi skulle få träffa folk på dagarna och så kunde Marlene ha oss under uppsikt hemifrån.

Det har varit jättemånga trevliga människor och hundar som hälsat på oss under sommaren. Många av de som kom till Kyrktjärnen, tittade på fåglarna som bodde där. Marlene påstår att de var svarthakedoppingar och dvärgmåsar de tittade på i första hand, inte på de skrikiga skratt- och fiskmåsarna ute på ön.

Det fanns väldigt mycket god mat vid Kyrktjärn, i början på sommaren var det gott med bark från alla möjliga buskar och träd och sälgblommorna var en favorit, dock lite svåra att få tag på!  Stora bocken gjorde sitt bästa för att böja ner buskarna så vi skulle nå blommorna men sen kom Marlene med sågen varje dag, i ur och skur! Hon kröp omkring i buskarna med sin onda rygg och sågade, ibland klättrade vi på henne också när hon sågade 🙂

Vi smet ut ur hagen några gånger, inte så mycket från början men när hösten kom så fanns det ibland godare mat utanför. Och en gång på sensommaren smet vi tidigt en morgon. Vi gick förbi affären och bajsade lite där innan vi fortsatte förbi Uno och sen genom det höga gräset mot ”Ejjebacken” där vi kom fram sent på dagen. Vi hörde hur Elin, Marlene och de andra ropade på oss hela dagen men de hörde inte när vi svarade.

Det var lite jobbigt att bo med två bockar, särskilt med den lilla som skulle försöka bestiga oss hela tiden. Men när vi kom till mitten av augusti och vi blev brunstiga, då visade den stora bocken vem som bestämde och vi parade oss med honom. Han var så snygg med sin långa lugg! Tyvärr har han flyttat till Hede och den lilla finns inte heller kvar längre. Kanske snyggingen kan komma och hälsa på nån gång …

Nu har jag, den vita, fått en bockkilling och min syster ska föda inom den närmaste tiden. Hoppas hon får en tjej så vi kan bo ihop. Min lilla bock måste nog flytta innan han blir könsmogen, hoppas vi hittar ett nytt hem till honom. Han är ju så gullig och blir säkert lika snygg som sin pappa!