Karolinermonument och Renstängsel på 1930-talet

I min farfars gamla album fanns bilder på människor vid ett Karolinermonument. Vid en del foton fanns namn på personerna och det var folk från Storsjö och Ljungdalen. Men jag undrade varför så många rest iväg för att titta på ett Karolinermonument? Farfar var ung då, så det var ju länge sedan. Gjorde man gruppresor för nöjes skull redan då eller vad var de ute på för äventyr?

Rundhögen

Men så var det en bild på en gård och där stod ”Gården Rundhögen”. Då insåg jag att det var bilder från när arbetare från Storsjö och Ljungdalen var i Rundhögen i Jämtland och jobbade.

Det är en historia jag har hört en del om av Erika Jonsson i Långeggen. Hon brukade berätta om när hon var kocka i Rundhögen. Det var i Erikas ungdom och det skulle avverkas timmer och sågas stolpar till ett renstängsel längs norska gränsen. Och som tur är, har Vidar Liljemark filmat Erika när hon berättar sin historia.

Resan dit

I slutet av november 1931 reste Erika och Jon Åslund från ”Väst i gala” i Storsjö men boende i Ljungdalen, till Östersund. De hade gjort en inköpslista och handlade det som behövdes i stan. Det var bl a husgeråd som porslin och kastruller. När de handlat färdigt fortsatte de med tåget till Enafors.

De övriga i sällskapet for med häst över fjället från Storsjö och Ljungdalen till Rundhögen. Det var bl a Jo Pålsson, Pål Moén, Janne ”Väst i gala”, min farfar Teodor Åslund och Emil Lund från Storsjö. Från Ljungdalen Per Orsa, Hans Jonsson, Josef Hovlin, och Jo ”på Klockarbacken”

Erika och Jon övernattade i Enafors innan de fortsatte till stugan de skulle bo i. När de åkte till Rundhögen från Enafors, passerade de Enkroken, där fanns tre bebyggelser och där bodde Karl Hansa och de var honom de hade att göra med för han var också med och körde timmer och stolpar.

Arbetet

Stugan hade ett rum och en farstu och där fanns bara en spis när de kom dit. Och där skulle drygt 10 personer bo. De fick börja med att bygga slafar runt väggarna och matbord där emellan. I det enda rummet som fanns, lagade de mat, åt och sov.

Det var Jon Åslund som var bas för arbetet och visste hur det skulle gå till, han hade varit i Amerika men kom tillbaka hem igen. Det var en trevlig man, berättar Erika.

På dagarna var karlarna ute och avverkade timmer som de körde till en såg. Där sågades det till stolpar som sen kördes ut på fjället, där renstängslet skulle byggas. En gång var de inne i stugan i två veckor för det var så dåligt väder.

Varje vecka var de ner till Enafors ca 1 mil bort och provianterade. Mjölken kom i stora krukor från mejeriet i Dvärsätt.

Det var några som åkte hem över jul men annars var de i stugan hela vintern. Julen firade de i stugan men på nyårsafton var de till Storvallen, där fanns en kvinna från Ljusnedal. Emil Lund och Erika m fl åkte skidor dit på natten, det var väl några kilometer. Det var ingen tillställning där men de roade sig med att smälta ner tenn i vatten för att se vad som skulle hända under det kommande året

Hemresan

Efter påsk var det dags att åka hem från Rundhögen. Färden gick med häst över fjället. När de kommit en bit på väg mot gamla Sylstationen, blev det storstyggväder. Per Orsa gick före med sin häst i ovädret. På den tiden fanns inga rösade leder men de kom ändå rakt på gamla Sylstationen, konstigt nog. Om han inte hittat rätt väg hade det kunnat bli en riktig katastrof på fjället.

De övernattade på Sylstationen en natt innan de fortsatte hem. Och nästa dag var det ”storfint” väder och de tog vägen förbi Helags, ”för det är ju den vägen man far”. Erika åkte med Jo Pålsson, som då bodde i Per Påls och dit kom de fram klockan 12 på natten. Då hade de åkt i ett kör från Sylarna den dagen, en sträcka på minst 5 mil.

Läs mer om Sylstugan och Sylstationen i STFs årsskrift från 1934 här>>

Sommaren

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

På sommaren sattes sedan stolparna upp men då var inte Erika med utan då var det kockor från Ljungdalen. Det var Per Orsas döttrar Karin och Beda Nordén och deras mamma som kockade då. De hade även kor med sig, för att de skulle få färsk mjölk.
Farfars bilder är sommarbilder, så han var där och jobbade både vinter och sommar.

• 

• 

• 

• 

• 

Karolinermonumentet på bilderna finns på Bustvalens topp. Det byggdes sommaren 1933 och invigdes 6 augusti samma år. Sällskapet från Rundhögen var där under byggnationen på sommaren och sen även på invigningen liksom nästan tusen personer till.

Läs mer om invigningen i STFs årsskrift från 1934 här>>

Läs om Karolinernas dödsmarsch mm här>>

• 

• 

• 

• 

• 

Jag tycker det var roligt att det fanns en berättelse bevarad som jag kunde koppla till farfars gamla foton.
För skojs skull har jag kolorerat bilderna, de blir inte jättebra men det framträder en del detaljer som jag inte har tänkt på annars.