Etikettarkiv: kockor

Lite från förr

Då och då bläddrar jag i mina föräldrars gamla fotoalbum och tittar på deras bilder. Jag har tittat på dessa bilder i hela mitt liv och är så van att se dem men för varje gång så ser jag ändå nya saker och tänker nya tankar, allteftersom åren går.
Och när jag läste en artikel om boken ” Kockor-skogsbrukets okända hjältar” insåg jag att en av dessa hjältar är ju min mamma. En annan hjälte i skogsbruket är min pappa, som liksom väldigt många andra i byn, jobbat i skogen större delen av sitt arbetsliv.

Min pappa

Min pappa började jobba i skogen när han var 14 år. På den tiden fälldes träden för hand med timmersvans och det var ett tungt jobb.
Idag ett helt otänkbart arbete för en fjortonåring men på den tiden var det inget konstigt.
På vintrarna var det arbete med att hugga och köra fram timret och på vårarna flottades stockarna i vattendragen ner mot sågverken närmare kusten. Här flottades timmer i bl a Ljungan, Rövran, Skärkån, Tandån och Storån genom Storsjön, Övre- och Nedre Grucken, Flåsjön och vidare i Ljungan ut mot kusten.

Han blev FN soldat

Den 13 oktober 1957 lämnade han och hans kompis Olle Sverige för att tjänstgöra som FN- soldater i Gaza. Pappa posterade vid gränsen mot Israel och var sen i Sharm el Sheikh. Olle var chaufför så de var inte på samma ställe men träffades ibland. Folke från byn kom hem från sin FN-tjänst i Gaza precis när Olle och pappa reste iväg. Efter dem var det några killar till härifrån som gjorde FN-tjänst, en av dem var min farbror Jöns som åkte till Cypern men han blev sedan förflyttad till Kongo.

Min mamma

Min mamma var tidigt piga eller hembiträde, hon jobbade i Särvsjön och i Nyhem i Hede men var som 15-åring tvungen att åka hem och ta hand om hushållet och sina småsyskon då mormor blev sjuk och var på sjukhus i flera månader.

Kocka i skogskojor

På våren 1958, när hon var 17 år, jobbade hon som kocka åt timmerflottare. Då lagade hon mat åt karlarna som flottade timmer i Rövran. De bodde i en skogskoja som kallades Brokojan. Hon hade en egen liten vrå i köket i kojan medan männen bodde tillsammans i det stora rummet. Gustav Moén hette “kockbasen” och han hjälpte henne med varubeställningar mm.

Mina föräldrar blev ett par

Efter FN-tjänsten jobbade pappa i skogen igen, han körde timmer med häst och jobbade med några herrar från byn. De bodde i skogskojan i Falviks, vid Övre Grucken och han tyckte inte det var så skoj, han var i 20- årsåldern, de andra var bra mycket äldre.
Han och mamma hade blivit ett par och han ville något annat, han tog värvning för att verka inom det militära. Tanken var att få en chans att komma till stan, dvs Östersund…

Förlovning

Påsken 1959 förlovade de sig, hon var 18 och han var 22 år.

Resan norrut

Pappa hamnade inte i Östersund utan blev placerad vid regementet i Boden och efter förlovningen och påsken tog pappa tåget från Östersund till Boden och mamma åkte efter lite senare med pappas Volvo PV Årsmodell 1953. Hon hade fått jobb hos en familj i Södra Sunderbyn, mellan Boden och Luleå.

Min gammelmorfar hade en bror som hette Sven. När han var i 20-årsåldern blev han placerad på Umedalens mentalsjukhus i Umeå.
För att mamma skulle slippa köra norrut hela vägen själv, åkte mormor och Svens bror Alfred med, för att hälsa på Sven som de inte träffat sen de var små då Sven fick lämna hemmet i Särvsjön.

De återvände hem

Efter ca 6 månader upp i norr, långt hemifrån, flyttade de hem igen.
Pappa återvände till skogsarbetet, då som “tummare” i flera år, idag heter det kanske virkesmätare istället.
Mamma jobbade som kocka en omgång till, på vintern 1960 i Falviks.
Där var 7 skogsarbetare från Jämtland som hon servade med frukost, middag, aftonvard och kvällsmål, de flesta kom från trakten runt Oviken.
I det gänget fanns det spelmän som kom att bilda orkestern Nils-Emils och mina föräldrar bokade dem till sitt bröllop på sommaren 1960.

Sedan har mina föräldrar varit byn trogna, i somras firade de 60- årig bröllopsdag tillsammans med oss barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Du kan lyssna på mina föräldrar och andra Storsjöbor som berättar om sina liv om du klickar på knappen nedan