Tandåfallet – andra sidan

När jag varit till Tandåfallet på den ”vanliga” västra sidan, har jag alltid känt att jag skulle vilja ta mig över till andra sidan av fallet för att se bättre.
Och tydligen är det inte bara jag, utan även bl a Stefan från byn. Han har dessutom tagit tag i saken och ordnat en skoterled upp till andra sidan, alltså östra sidan.

En sensommardag blev det läge för en utflykt dit och mitt sällskap blev Tyresöborna Ann och Bosse som har en stuga i Storsjö. Som tur var följde även min son och barnbarn med, för utan min son Christian hade jag nog inte hittat dit, jag som skulle vara dagens guide 🙂

Vi åkte till Västsätern och gav oss iväg på vår lilla vandring.
För att komma till Västsätern kör du från Storsjö mot Ljungdalen, förbi Storsjö fiskecamp, svänger till höger och följer skogsbilvägen i 4 km tills du kommer till skylten på bilden ovanför.


Vid den skylten delar sig vägen och när man tar till höger kommer man upp till Västsätern.  
Om man åker skoter svänger man också in här, på leden mot Falkvålen och Ljungdalen.


Om man vill kan man köra in på vägen mot Västsätern och parkera här, strax innan fäbodvallen. Det är bara en kort bit från där vägarna delade sig.
För att ta sig till Tandåfallet följer man stigen/skoterleden till vänster. 


Tar man den högra stigen kommer man in på Västsätern och leden mot Falkvålen och Ljungdalen.
Vi gick in på fäbodvallen och tittade men sen vände vi tillbaka och gick den vänstra vägen.


När man vandrat en bit måste man passera en bäck så ta på skor som tål lite vatten.


När man kommit över bäcken så följer man stigen som går till vänster om det röda krysset. 
Kör man skoter på vintern håller man till höger och följer kryssen.


Efter en vandring på ca 900 m, när man passerat myrstacken på den övre bilden , delar skoterleden på sig och man svänger av från stigen och följer de röda kryssen mot vänster.
Fortsätter man längs kryssen till höger, kommer man in på leden mot Falkvålen igen.


Efter en liten nerförsbacke blev det svårt att se var nästa kryss var, så vi bläckade ett par träd, titta efter markeringar på träden om ni tvekar.


Och efter 1,1 km var vi framme vid fallet. En mysig liten utflykt.
En lätt vandring, barnbarnet på 4 år gick själv nästan hela vägen, blev lite trött  när vi nästan var framme vid bilen igen och hon fick åka på farmors rygg sista biten.

Get Directions

 

 

 

 

Storsjö Bygdegård – nu behöver vi hjälpas åt!

Vilket år Storsjö bygdegård invigdes vet jag inte men det var i början av 1970-talet. Jag har ett minne av att min 10 år äldre morbror var med och målade utsidan av det nya  huset. 

När bygdegården var klar hade gamla Folkets Hus gjort sitt. Det låg nära mitt barndomshem och vi lekte omkring det huset och tyckte det var ett spännande ställe. Ibland kröp vi in genom ett trasigt fönster på gaveln och såg oss omkring inne i huset. Jag kommer ihåg när det revs och bara skorstenen stod kvar.

ToddesNär det var dans på bygdegården fick jag sova hos farmor och farfar eller mormor. När jag kom hem nästa dag fick jag oftast ett idolkort på orkestern av mamma och pappa. Det kunde vara tex Toddes, Cattings, Frön-Jannes eller Blinkers.
På den tiden var det danser och fester väldigt ofta och det kom mycket folk.

När jag blev omkring 11 år fick även jag börja följa med på danser och jag fick dansa till en del av orkestrarna jag sett på bild. De första åren var det mest vi tjejer som dansade med varandra.
När jag blev lite äldre och  en kille bjöd upp mig första gången var lyckan gjord! Han frågade dessutom om han kunde få en kyss 🙂 det fick han inte men spännande var det.

När TV serien Dallas kom, hade man inte tid att gå till dansen innan programmet var slut. Orkestern spelade för nästan tomma lokaler tills folk tittat klart på TV.

BygdegårdenDet fanns en nöjeskommitté  som ordnade festligheterna, de bokade orkester, ordnade serveringspersonal, ordningsvakter, folk i inträdet och folk som städade efteråt. Danserna och andra evenemang drog in pengar till driften av bygdegården och det fanns alltid folk som ställde upp på de ideella sysslorna.
Jag var 16 år och blev invald i nöjeskommittén och vi ordnade en påskdans med populära Cattings från Vemhån. Det kom så mycket folk, många fler än vad som var tillåtet på bygdegården och det var fantastiskt roligt.

Numera finns ingen nöjeskommitté, det är få som jobbar ideellt och det är svårt att få ut folk ur stugorna när det anordnas något.
Befolkningen i byn har minskat och världen har förändrats.
De flesta andelsägare i bygdegårdsföreningen är borta, de som som en gång byggde bygdegården och verkligen värnade om den. Bygdegårdsföreningen är också borta och byalaget har tagit över.

Idag bor vi ca 100 personer i byn, hälften är 70 +.
Bygdegården är viktig för oss men drift och underhåll kostar mycket pengar. 
Pimpeltävling

Liten bagare
Tack vare alla er som deltar i våra evenemang, framförallt pimpeltävlingen, har vi hittills lyckats klara alla utgifter. Vi får även visst bidrag från kommunen och så klart hyresintäkter men det räcker inte långt.
Skulle vi behöva ställa in pimpeltävlingen, ja då blev det katastrof direkt! När påsken ligger sent i april har vi arrangörer lite ont i magen av nervositet under våren. 

Att engagera sig ideellt är fantastiskt roligt och inspirerande men när det är så få som engagerar sig så tryter orken till slut och det är inte lika roligt längre.  Det vore förödande för vår lilla by om vi inte skulle orka ….
Pga en del tråkiga saker som hände, tappade jag helt lusten för några år sedan och var på väg att sluta. Jag hittade ändå nya krafter och tack vare all positiv respons jag får av er så kämpar jag på så gott jag kan, tillsammans med de andra som brinner för vår bygd.

Men nu vill jag be er alla hemvändare, stugägare, turister, besökare, bybor och andra som värnar om bygdegården och det ideella engagemanget om hjälp, vi behöver agera nu för att trygga framtiden. 

Vi har en årlig insamling till väglyseföreningen och nu startar vi även en för Storsjö bygdegård. 
Jag skulle vilja sätta en summa på 200 kr/år men det är helt frivilligt, vi tar tacksamt emot både mer och mindre.

Storsjö byalag har Swishnr 1231072891 och bankgironr 5306-2840.
Vill någon lämna kontanter går det bra att lämna till mig som kassör eller hos Storsjö Lanthandel.

Om ni hellre bidrar med ideellt engagemang får ni gärna ordna egna arrangemang till förmån för byalaget, komma med ideér eller tala om att ni gärna hjälper till på ett eller annat sätt. 

Jag hoppas och tror på er hjälp /Marlene

Skicka gärna ett mail till mig om ni har förslag, ideér, frågor eller annat ni vill bidra med:

 

Minnesmärket på Svartåslandet

På  Svartåslandet finns ett gammalt träd med inhuggna initialer och årtal. Jag har trott att det är ett minne efter en olycka som skedde där under 1800-talet.

Jon Andersson och Jon Ersson åkte skidor till Svartåslandet för att sätta upp snaror för orre. De hade med sig matsäck och varsin mynningsladdare.
När de rastat och ätit sin mat skulle de åter ge sig iväg. Jon E drog sitt gevär till sig,  ett skott gick av och kulan  träffade honom i bröstet och han sjönk ihop som om han var död.
Jon A bäddade ner sin kamrat, gjorde en eld, tog på sig skidorna och åkte till Långholmen 5 km bort (fågelvägen), för att hämta hjälp.

Jöns och Lars från Långholmen tog sina skidor och en kälke och åkte till olycksplatsen. Jon A skidade vidare till den kloka gubben Guttorm i Putten, ytterligare 5 km bort för att hämta mera hjälp. Sedan åkte han tillbaka till Svartåslandet och männen hjälptes åt att dra Jon E på kälken in till Storsjö, 10 km bort (fågelvägen). 

Väl på byn lämnades Jon E i gården ”Eggen”, där man ansåg att han skulle få den bästa vården.  Jon A fortsatte på sina skidor till Oviken, 10 mil bort, där han hämtade fältskäraren som  anlände till den skadade nästa dag.
Kulan var svår att få ur men Jon E överlevde och var på benen igen ca ett halvår efter olyckan.

Storsjö LanthandelHela historien kan du läsa på sid 131 i boken ” Storsjö socken, Arvet från Ödegårdsmännen” av Lewi Gredander.
(Boken kan beställas via storsjobyalag@gmail.com)

Jag tycker det är roligt att veta var platser som den här finns, så min morbror Alf som jagar i området, guidade oss dit en dag i våras.

Nu när jag började skriva om det här och läser i boken så är det något som inte stämmer.  Enligt berättelsen i boken var Jon A född 1835 och 23 år när detta inträffade, alltså borde olyckan skett 1858. Årtalet på trädet är 87 och initialerna EIS eller EJS, inte JES eller JAS som bättre borde passa in på händelsen.
Så trädet hör kanske ihop med en helt annan historia egentligen….

Hur som helst så var det en tragisk olycka men med lyckligt slut och vi kan skänka en tanke till Jon E från Lövön och Jon A från Halvarstrån. Och även till Jon Erssons  fru Sigrid som hölls ovetande  om händelsen ett tag.

Om någon vill ta en tur till Svartåslandet: 
Åk väg 535 från Storsjö mot Åsarna, efter 12 km sväng höger mot Sölvbacka strömmar och dammen vid Storsjöns utlopp. Kör över dammen, sväng vänster. Kör i ca 2 km.

Strax efter Björnhån svänger man till höger och kör drygt 2 km till.


Utsikt mot Storsjön och Helags. Långt bort kan man skymta byn.


Efter den här nedförsbacken kör du några hundra meter till  (ungefär). Du kan även lämna bilen på planen här och gå sista biten, vägen blir lite sämre men den går bra att köra.
Vi har markerat med orange färg på träd på vänster sida. Följ markeringen i 200 meter sen är du vid trädet.
Går bra att gå med kängor, kanske även gymnastikskor vid torr väderlek.

 

 

Kvarnbäckfallet

Kvarnbäckfallet är vattenfallet man kan se från byn.
Söder om Storsjön, ovanför Juliusgården, forsar det nerför branten och på vårarna när det är mycket vatten  brusar det ordentlig från fallet.
Kvarnbäckfallet är välbesökt men har även en mindre känd ”syster”, Västra Kvarnbäcken, med en annan karaktär. Läs mer här

Kvarnbäckfallet i Storsjö

Kvarnbäckfallet


Stigen är rejält brant sista biten, så räkna med att stanna och vila ibland om konditionen inte är på topp.
Väl uppe är det en enastående utsikt över Storsjö och Lunndörrsfjällen och vandringen upp är värd allt slit. 
Vill man gå på en långtur kan man fortsätta till Messlingen, 19 km.


Vid fallet finns ett bestånd av Klippgran – Abies lasiocarpa som planterades 1967 och de har växt sig höga och fina.

I ett annat bestånd, som finns norr om Övre Rövrasjön, verkar inte granarna trivas lika bra, där har de vuxit mera ojämnt.


Stigen till Kvarnbäckfallet är oftast torr och fin men den passerar över bäcken på ett ställe och är det mycket vatten är det svårt att ta sig över torrskodd,  då är vandringskängor eller stövlar att föredra, torra somrar fungerar även gymnastikskor.

Kvarnbäckfallet
Om man vill besöka Kvarnbäckfallet kör man från Storsjö mot Ljungdalen. Efter ca 7 km svänger man vänster mot Putten, följer Puttvägen ca 7 km, kör sedan förbi infarten mot Putten och infarten mot Juliusgården. Sedan kommer man till skyltarna som syns på bilden, därifrån är det ca 1 km att gå.

Get Directions

 

 

Henåns Canjon

På vårvinterns fina skare var det några killar från byn som körde upp ett fikabord till Henåns Canjon. Nu kände jag att jag vill se hur det blev placerat och tog med min sambo på en utflykt en tidig lördagsmorgon.
Grabbarna hade lyckats bra, trots att de satte ut bordet uppe på snön. Bordet fick stå kvar på sin plats men om någon vill möblera om så får ni det.
Bordet har vi fått genom ett Leaderprojekt som pågår i Ljungdalsfjällens Turistbyrås regi.


Jag skulle egentligen vilja klättra och klänga lite mera i branterna för att få bättre bilder men har ingen lust att ramla ner i ravinen, så bilderna får duga som de är. Ni får ta en promenad dit och uppleva allt på plats.


När man tagit sig upp till bänkarna längst upp i Canjon, kan man sitta och njuta av utsikten mot Lunndörrsfjällen en stund.


Stigen går ibland längs kanten av Canjon.


I mina ögon är det inte bara ravinen som är sevärd utan även allt runt omkring som tex Purpurbräckan, Saxifraga oppositifolia som blommade så vackert på klippväggarna.


Och en knöl på en björk, där en ny kvist har börjat växa


Eller en gammal stubbe, vem högg ner det här trädet? Och när?


Granblommorna som lyste upp så fint.

 


En fågel har legat här i sanden och har man ögonen öppna kan man även se spår av andra djur. 
Och lyssnar man noga hör man säkert Kungsfåglar som sjunger bland träden.


Och grankådan som framkallar minnen från barndomen, när pappa kom hem från jobbet i skogen och hade med grankåda som tuggummi till oss barn.

Om man vill åka till Henåns Canjon så kör man väg 535 från Storsjö mot Åsarna. Efter 12 km svänger man höger mot Sölvbacka strömmar och regleringsdammen vid Ljungans utlopp ur Storsjön. Efter ca 6 km är man framme vid dammen, fortsätt över dammen, sväng höger, kör ca 2 km över bron över Henån. Sväng sedan vänster och kör ca 600 m, sväng vänster igen.


Sedan är man vid Henån igen och får passera över den nya bron.


Efter ca 500-600 m är man framme vid parkeringen vid stigen mot Canjon. Härifrån följer man de orangemålade markeringarna genom gammal gran- och tallskog och ibland genom nyare Contortaskog.

Vandringen på ca 2 km är inte särskilt ansträngande, det finns en kort brant backe, i övrigt är det svag stigning på stigen. Det är några blöta partier och bäckar man ska ta sig över så stövlar eller kängor rekommenderas.
Ha en fin tur och njut av lugnet i skogen.

 

Get Directions